Jag är ju så sund. I alla fall har jag varit det ett tag. Strikt LCHF. Inget socker, Inget vitt mjöl. Ingen whisky, bara lite vitt vin. Ingen pasta eller potatis eller marmelad. Bara choklad med 90 procent kakao. Jag har inte gått ner ett enda hekto - att döma av tidningsrubrikerna om hur alla tappar kilon med denna diet är jag världshistoriens enda som inte går ner - men jag kommer i kläder som varit en aning trånga och hängt längst in i garderoben.Nu är det dags att erkänna, att idag, då har jag syndat. Och allt är döttrarnas fel. Inget beror på min svaga karaktär eller tendensen till omåttlighet jag tidigare bekänt. Men när de köper sicilianska kakor av mandelmassa med mera, kommer hem med en burk Marsalagelé som är så god på lammkotletten jag nyss stekte, dessutom håller fram både en flaska limoncello och en med kanellikör - vad ska en stackars kvinna göra då om inte falla? Och som jag föll. Kakorna, gelén, likören, allt är underbart. Men när det är slut, då lovar jag att bli nyttig igen. Om ingen annan frestar mig förstås?
