Malena Ernman är årets kvinna för mig

Malena Ernman fenomenal som kung Xerxes

"Det här projektet bygger bara på ren och skär lust. Vår ursprungsidé var att göra en operaföreställning i Stockholm på samma musikaliska nivå som om vi gjort den i Paris eller Wien och kombinera det med den världsledande teatertradition som finns här i Sverige. Blixten, Lars och jag gjorde en önskelista med precis allt och alla vi ville ha med. Och den önskelistan är fortfarande helt intakt. Det är helt galet egentligen. Xerxes är ett galet projekt!!! Precis lika galet som vår dröm om att göra opera lite, lite, lite folkligare", skriver Malena Ernman på sin hemsida:  www.malenaernman.com
 

Årets kvinna för mig utan minsta tvekan  Malena Ernman. Jag följer hennes kamp mot främlingsfientlighet i insiktsfulla uppdateringar på Twitter och  i sociala media. Hon förtröttas inte i kampen mot den  dumhet som finns. Hennes metoder är humor och engagemang.

Dessutom är hon en så fantastiskt kreativ och mångsidig sångerska med en smittande entusiasm.
Igår var jag med min bror och hans familj och såg Xerxes på Artipelag, en barockopera som hon varit drivande i att framföra.

Artipelag är ett fantastiskt museum i Stockholms skärgård ni inte får missa.
Under två månader spelas nu barockoperan Xerxes av Händel där. I en vacker avskalad scenografi njuter man av musik med Malena själv som en dråplig kung, sångare som Kerstin Avemo, Loa Falkman och Ensemble Matheus, en fransk orkester. Nära 800 personer får plats i salongen.
Vi åkte ut tidigt för att hinna äta och njuta av den vackra naturen innan vi bedårades av föreställningen.

Det är en gammal vän till mig som ritat detta hus så kongenialt inbäddat i naturen. Den fine arkitekten Johan Nyrén som själv tyvärr gick bort innan huset invigdes. Jag tänker på honom med vemod när jag är där. 
Det är underbart med ett hus som öppnar sig för konst, för opera, för god mat för överraskande händelser. När vi var där stod ett femtontal konstnärer framför varsitt staffli och målade, också det något man kan pröva på om man tar båten ut dit.

Gör som vi. Ta båten till Artipelag, försök få biljetter till denna roliga underfundiga välsjungna opera. Och dessutom: Följ Malena Erman på Twitter!

Malena Ernman ‏@Malena_Ernman

Blod och passion i magnifik Salome på Operan

Fenomenala Nina Stemme som Salome i Sofia Jupiters uppsättning på Operan i Stockholm

Ikväll har jag varit på Operan och sett, ja upplevt Salome. En svindlande kväll. Jag är inte så ofta på Operan. Och jag ser inte så ofta så blodiga passionerade skräckdramer. Nina Stemme, passionernas Salome, förälskar sig i den fängslade Johannes Döparen som vägrar att se på henne, än mindre kyssa henne. För att hämnas begär hon hans huvud på ett fat sedan härskaren lovat henne vad hon vill bara hon dansar för honom.

I denna uppsättning av Sofia Jupiter - den är magnifik - serveras inte huvudet på ett fat, i stället omfamnar hon den blodiga kroppen i en lång slutscen. Hennes dans för att få sin vilja igenom är inte heller förförisk utan förnedring, en rituell sexuell övergreppsscen på henne som är riktigt jobbig att se.
Jag satt med andan i halsen. Vilket passionsdrama. Vilken ond död, så mycket blod och våld.
Texten går som en remsa ovanför scenen  och det är ju en märklig text, inte speciellt vacker, nästan pekoral.  Men jag köper det och jag måste säga att jag var gastkramad och nästan mådde illa, föreställningen gick in i mig.

En annan sak med opera som är underbar: Publiken! När en föreställning är bra, som den här är, så jublar publiken, de ställer sig upp, ropar Bravo! Jublar igen.
Härligt att se, ofta jublas det för lite på teater i Sverige.

Ja ni märker ju att jag inte är en blasé operabesökare. I stället en besökare som ofta på opera blir tagen av hur häftiga sinnesstämningar musiken lockar fram hos mig. Här blev jag skräckslagen, ofta blir jag i stället fruktansvärt rörd. Ta mig med på Madame Butterfly, jag gråter så fruktansvärt mycket att jag nästan skäms.