Var realistisk begär det omöjliga

Ellen skriver på sin fina blogg om klotter i Paris och jag hakar på, ett favoritämne sedan jag bodde där 1969. Den här dikten/versen hittade jag nånstans och skrev upp den för att den innehöll mitt favoritcitat: Be realistic demand the impossible.
"So where do we go from here?
Just about anywhere.
Disorientated but alive.
Boredom won't get me tonight.
Let's bring this city to life - to light - tonight.
There is no destination but with a goal in mind
we can all be realistic and demand the impossible.
Let's bring this city to life - to light - tonight"


Soyez réaliste, demandez l´impossible - det var mitt favoritcitat på vägarna i Paris 68-69. Våga drömma, våga gå emot strömmen och dina drömmar kan bli sanna. Det tror jag för övrigt nu också. Det var en riktning som hette "situationisterna" som lanserade det och jag tog det till mitt hjärta.
Sedan hittade jag knappar med citatet när vi besökte Living Stage Theatre och Bob Alexander i Washington. Kolla, jag har scannat in min knapp! Här några citat bara på skoj!

Faites l'amour, pas la guerre
Il est interdit d'interdire
Soyez réalistes, demandez l'impossible
Je ne sais pas quoi dire, mais j'ai envie de le dire

Aspuddenbulletinen 1970

Vad vi hade kul när vi gjorde Aspuddenbulletinen 1970. Kjell Forshed och jag var redaktörer. Vi hade ingen dator. Bara skrivmaskin, tejp och kopieringsmaskin. Ett lösnummer kostade en krona. Vi vann kampen mot de rivningsgalna politikerna.

Nostalgitripp till mitt liv i Aspudden 1970

Vilken nostalgitripp! Rainer Hartleb, den fine filmaren, ringde och sa: Kom till Aspuddenbadet i morgon, Aktionsgruppen för badets bevarande ska visa min gamla film om Aspudden från 1970.

Jag bodde där 1967-72 på Junkergatan 13 med Leif, i vår första lägenhet. Vi startade genast en aktionsgrupp för att bevara de vackra gamla husen, för att riva staketet mitt i gatan och få bort den bullrande trafiken - oj vad vi kämpade, ordnade militanta möten och gjorde Aspuddenbulletiner tillsammans med arkitekten Kjell Forshed. Kul var det och vi lyckades vinna över politikerna.
Rainer bodde hos oss ett tag och gjorde en film för teve som knappt visats sen. Nu hade man hittat den, vi satt runt bassängen i det hotade badet /politikerna är lika förstockade och rivningsbenägna nu som då!/ och på en filmduk med taskig skärpa rullade filmen upp. Ser ni Leif på bilden? Hoppas det. Vilka kampglada tider det var, vad vi trodde att allt var möjligt!

Läs den här artikeln!Fem sätt att stoppa Israel

I Aftonbladet, på kultursidan, finns en klargörande, engagerad och oumbärlig artikel av Pierre Schori om situationen i Gaza. "Fem sätt att stoppa Israel". Han avslöjar bland annat att Israel idag får testa vapen i Kiruna. Pierre lägger upp en strategi i fem punkter om hur Israels brutala terror i Gaza kan stoppas av det internationella samfundet. Det är det bästa jag läst i denna fråga. Läs hans artikel. Och bojkotta Israel.

Vi lever i historieböckerna nu

Gör något. Gör mer. Vi lever i historieböckerna nu.
Så stod det i ett desperat SMS från Gaza.
Det är så jag känner. Gör något! Säg inte att din röst inte spelar någon roll. Att andra bestämmer. Vietnamkriget upphörde därför att världen protesterade. Då som nu. Sitt inte hemma och var tyst. De grymheter som utspelar sig nu i Gaza känner världen till. Du vet, jag vet. Säg ifrån.

Bror Peter citerar Olof Palme

Vill citera några rader från min bror Peters kolumn i Sundsvalls tidning för några dagar sedan. Peter och jag och många andra saknar Olof Palmes röst och visioner.
Så här skriver Peter:
"Julen 1972 vräkte amerikanskt flyg bomber över Hanoi. Olof Palme tog till orda:
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr ... Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. Därför är bombningarna ett illdåd. Därav finns många i modern historia. De förbinds ofta med namn. Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville och Treblinka. Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu finns ytterligare ett namn att foga till raden. Hanoi - julen 1972.
I Östersund genomförs varje lördag demonstrationer mot kriget och det är glädjande att så många sluter upp i protesterna. Gaza 2009, sist i raden på våldets lista, får inte glömmas."

Demonstrera mot Israels brutalitet

Rykten kommer om vapenvila i Gaza, måtte det vara sant. Idag demonstrerade E och jag mot vansinnet i Gaza, mot de terrorhandlingar Israel utsättter oskyldiga människor för. Över tusen döda, en tredjedel barn hittills. Det är förfärande. Min bror Peter har skrivit en bra kolumn om detta i ST. Det var iskallt ute idag. Ändå var vi omkring femtusen i Stockholm som demonstrerade, män, barn, kvinnor, unga, gamla - alla förenade i ursinne över krigshandlingarna i Gaza. Det är lätt att bli passiv, känna att vad spelar det för roll om jag demonstrerar. Det spelar roll. Jag tycker att vi ska vara många fler vid nästa demonstration. Men jag blir varm i hjärtat över de rapporter jag får om demonstrationer, många i Östersund berättar Peter, runt om i landet manifesterar människor mot kriget, för de oskyldiga människornas rätt till liv.
Efter demonstrationen går vi till våra varma hem. I Gaza har föräldrarna inget skydd att ge sina barn.