Vips nu ligger mina kvitton på bordet och alla mina tankar och känslor i en vit kartong

Alla tankar och känslor tar så mycket plats. Jag får göra med dem som jag gjorde med alla mina kvitton och ekonomipapper för några veckor sedan. Först la jag ut allt så prydligt på bordet i tolv fina högar, jag tittade på dem, kände mig ganska duktig, inte ordentlig, men lite redig. Sen låg de där tills jag skulle ha middag en kväll, då föste jag ganska ordentligt ner allting i en vit låda. Sen glömde jag vad som låg i lådan och föste ner en annan skrymmande bunt med papper där så allt blandades. NU inser jag att jag måste ta upp allting igen.
Men det kanske är det man ska göra? Nu tar jag alla känslohögar från bordet och mitt hjärta, jag sveper ner dem i den vita kartongen där kvittona legat och vips nu ligger mina kvitton på bordet och alla sorgliga tankar och känslor i en vit kartong. Där får de ligga ett tag. Nu har jag verkligen inte tid att grubbla på hjärtefrågor och män som förvandlas från prinsar till alldeles vanliga män och mitt beslut att aldrig mer kyssa en groda för de blir ändå aldrig prinsar..
 Nu ska jag tänka kvitton och ta mig i kragen.

En julklapp som gör mig glad!

Jag är så trött på alla sladdar att snubbla över och trött på min åbäkiga dammsugare - så jag blev jätteglad för julklappen i ett stort mystiskt paket. En batteriladdad dammsugare som är så snygg att den kan stå framme och så suveränt enkel att hantera. Jag hade tänkt köpa mig en tidigare men bannade mig själv: "Inte kan du gå och köpa en dammsugare när du redan har en!"
Nu fick jag i alla fall en sån här liten fining. Allt som gör städandet roligare är bra!

För detta stordåd vill jag verkligen hyllas!

Börjar känna mig som min mamma som torkade ur alla köksskåp före jul och diskade allt porslin samt putsade allt som skulle putsas. Jag riktar mer in mig på hyllor och trodde jag var helt hyllfärdig igår. Det var jag inte. Stordådet återstår. Källaren. Jag vet inte varför jag fått för mig att den just nu måste behyllas och röjas men nu är det så.
Ikväll åker varenda kartong, mystisk påse och sällsam möbel ut, granskas och ställs sedan eventuellt tillbaka på nya fina hyllor. Jag får hjälp vill jag tala om.
Oj oj oj... det kalllar jag stordåd och för detta vill jag verkligen hyllas!

Nu ska jag också starta ett förenkla-livet-projekt

Min kära Kerstin pratar så klokt om förenkla-livet-projekt. Själv har hon övergett Stockholm och flyttat upp till ett litet hus i Offerdal. Se hennes kommentar på mitt förra inlägg. Jag tror att jag precis som Kerstin håller på just med att förenkla livet. Gör ni det? Inte äga så många saker. Tomma ytor. Idag rev jag en hel bokhyllevägg och nu ska Nationalencylopedin ner i källaren. Jag plockar och plockar för att det ska bli rent och tomt och försöker lyssna på sonen som säger: Du har så fina saker, mamma, men måste allt stå framme samtidigt?
Just nu är det möblering, skapa ett harmoniskt hem för arbete och vila och lite fest emellanåt. Jag stuvar och och städar och kastar. Måste sortera böcker. Måste inte ha lakan för en trebarnsfamilj och handdukar likaså.
Men så är det det där med de svarta tröjorna, koftorna, klänningarna, skorna... kanske en vacker dag så kommer jag dit också i min förenklalivet-strävan?