Tårta, kramar, böcker, barn från hela världen

Tårta!!!

Idag avbröt vi en mattelektion i en sexa i Bredsand utanför Sundsvall. Det var Annica Wennström Lille M och jag som stegade in i klassrummet, åtföljda av Monika Westin, fantastisk kulturinspiratör i Sundsvall.
Eleverna blev glada - inte bara för avbrottet tror jag. Deras fine lärare Johan likaså.

Förra året skrev vi en bok tillsammans under en intensiv termin med besök på skolan, många mail och mycket arbete för eleverna. Hjälp oss skriva en bok! bad de. Det gjorde vi. Högt Tempo utkom våren 2015, säljs i den fina bokhandeln Vängåvan men första upplagan är snart slut.

Under Bok och Bibliotek berättade vi om projektet, eleverna iförda rosa tshirts avslutade med att sjunga Lalehs sång om David och Goliat: Vi ska ta över världen
Inte ett öga torrt. I synnerhet inte mina. Lättrörd är jag. De var fantastiska.
Igår fick de svar och tack från Laleh på facebook!
Monika hade fixat en jättetårta med bild av bokens framsida på, otroligt tjusigt! Så vi åt tårta, började skriva noveller, pratade och kramades.
Vilken dag! Jag är omtumlad. Jag är glad, jag är rörd.

Och ja, jag vill att dessa barn tar över, dessa barn med bakgrund i Jemen, Sverige, Somalia, Etiopien med flera länder, tar över världen och arbetar lika fint tillsammans då som vi gjort i detta projekt.

Mer kultur i skolan, kulturen bygger broar som inget annat, öppnar nya världar! Låt oss skriva, sjunga, dansa, spela teater, göra musik tillsammans.

Låt oss skapa en värld, en fin värld, för dem att ta över!

Skrivandet, en hitt-på-lek vi har för oss

Snart kommer fina Annica Wennström vandrande på stigen och uppför backen till mig. Hon har helt säkert sina snickarbyxor, det har hon hela sommaren. Vi ska arbeta med några manusfunderingar vi har, ja en del är mer än funderingar.
Det var det här som var en av våra glada tankar när Annica och hennes Peter köpte en tomt på den ö där vi huserar. En tomt där de sedan byggt ett fantastiskt hus. I motsats till mig är de praktiska och snickarkunniga.
Nu har vi bara tio minuters vacker promenad mellan rosor och blommande syrener till varandra och vi har båda skrivplatser i våra hus.
Det är härligt. Vi har skrivit så många böcker ihop men vi tycks inte tröttna på att skapa nya intriger, nya familjer, nya världar för dem att bo i.
Det är som en lek, en hitt-på-lek som vi har för oss. Vi fantiserar och vi skriver. Vi skriver om, vi stryker, vi skriver om igen. Men det är en del av leken.
Jag gillar de tankar vi har nu.
Snart kommer Annica, då ska vi skapa.