https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 4 november 2014

Smartphones och paddor invaderar våra liv - begränsad skärmtid ger utvidgad tanketid

Jag minns  när mina barn var små hur jag blev utskälld av en granne för att barnen tittat på en videofilm inne hos oss. Jag kände det som om det var ett allvarligt brott jag begått.

Jag minns  hur vi i Kvinnoförbundets barnkulturprogram skrev att man adrig skulle låta teven vara barnvakt.

Om man somnat in då i åttiotalets början och vaknat nu skulle man trott att världen blivit en galen plats. Ingen talar med någon i tunnelbanan, läser sällan. Tittar bara ner i smartphones eller paddor, ofta på egna bilder, inne i en egen värld. Ja, jag är inte ett dugg bättre.

Jag läste om hur Steve Jobs inte lät sina  barn använda ipad.  Jag vet att man som vuxen och ansvarig för barn ibland grips av lättja, när barnen fick se teve eller video, när jag inte orkade hålla emot ibland var det så. Men då hade jag ändå kontroll.
Nu är det  läskigt. Små små barn hanterar paddor. Större barn är intensivt upptagna av dem. Jag ser hur vi vuxna är dåliga förebilder. Mobilerna ligger på bordet under måltider, vi tar emot mess, vi tar emot samtal även när vi är mitt uppe i socialt umgänge. Det är ju avskyvärt.

Mobilen är helig, vi är slavar under dess budskap och signal.

Jag tror vi måste tänka om. Ha begränsad skärmtid inte bara för barn utan också för oss själva. Se på varandra i stället för på bilder av oss själva. Prata med varandra!

http://www.nytimes.com/2014/09/11/fashion/steve-jobs-apple-was-a-low-tech-parent.html?_r=1


6 kommentarer:

Pettas sa...

Jag håller med dig till hundra procent. Folk har blivit beroende och personligen förstår jag inte att man bara måste ta bild av allt man gör och sända ut beviset på Internet, stup i kvarten. Varför? Vart är vi på väg vi människor? Vi talade om det senast igår kväll när vi hade goda vänner på middag. Vi konstaterade att det var så skönt att ingen av oss satt med en ipad eller iphone osv. framför oss. Vi förde det goda samtalet istället och det i timmar. Det är kvalitet!

cruella sa...

Jag är inte så kategorisk och moralistisk när det gäller vuxna människor, där tycker jag att vanlig hyfs räcker gott - även tidigare var det fräckt att ta telefon och prata vidare i ett långt samtal om man hade folk på middag till exempel. Och det fanns folk som gjorde det. Och som pratade högt på bio och konserter och prasslade med påsar;-)

Huruvida det är "nödvändigt" eller inte att ta bilder och lägga ut på diverse forum måste ju vara upp till var och en. Jag älskar Instagram, just för att jag på ett så enkelt och icke påträngande sätt kan välja att ta del av människors - både bekantas och obekantas - vardag över hela världen. Hålla en enkel och kravlös vardagskontakt har också i många stycken blivit lättare med Facebook till exempel. Bloggar har gjort att många fått flöde i sitt skrivande, utan att känna prestationskrav. Och så vidare.

Gott omdöme krävs för ett vettigt teknikanvändande, och när det gäller barn finns det förstås en stor poäng i att presentera HELA världen för dem, i fysisk form.

Eva Swedenmark sa...

Pettas, jag förstår inte heller hur mobilen plötsligt går före i umgänget, man står och talar med någon, mobilen ringer och de svarar mitt i ett samtal som då blir oviktigt. Konstigt! Människorna på tunnelbanan sitter som i små egna världar. Ibland kanske man vill det - men nu är det nästan bara det som förekommer. Trevligt med din middag!

Eva Swedenmark sa...

Cruella, jag har ju Instagram, twitter, blogg och facebook. Gillar alla fyra. Facebook ger mig tips och som sagt underlättar kontakt med vänner i världen, inte minst barn på vift. Som vuxen får man ta ansvar själv. Men just när små barn tillbringar allt mer tid med paddor till exempel, då blir det inte bra. I synnerhet inte om det tenderar att ersätta annat vilket jag förstått att det ofta gör.
Vad jag måste sluta med eller begränsa mycket är Candy Crash.

Margareta Wahlén sa...

Håller med Cruella i mycket, men tycker samtidigt att man måste vara försiktig med små barn faktiskt även större! De har ju ännu ingen förmåga att begränsa sig och det kan lätt bli substitut för att läsa en saga tillsammans, sjunga eller göra något annat mer i gemenskap med varandra. Som alltid lagom är bäst!!
P.s det som är ofattbart är hur folk kan sitta och tala i sina mobiler högt om det mest privata på tunnelbanan…det hände häromdagen men då sa jag äntligen till! Såg hur lättade en del medpassagerare såg ut!

Eva Swedenmark sa...

Margareta, vanlig hyfs borde som sagt gälla, men den upphör ibland som ditt exempel visar när mobilerna får ta över.
När det gäller barnen tror jag på begränsad skärmtid.