Ibland känner jag mig som en fågelmamma. Jag har ständigt dragit runt mina ungar på flygfärder runt om i världen. Och de har verkligen testat vingarna. Men nu när de är vuxna så vill jag så gärna hålla dem kvar under vingarna i ett fåfängt försök att skydda dem från världens ondska. Så med ena vingen puttar jag ut dem, med andra håller jag dem kvar. Kan inte alltid vara lätt att vara unge i det här boet.
Minsta ungen har flugit själv förut, långt bort. Nu är det dags igen. Långt bort igen. Till Johannesburg, en lång period. Långt långt bort. Jag sitter i boet med min oro och är samtidigt så stolt över hur hon flyger.
4 kommentarer:
Jag har en vän med fyra döttrar. Alla har flyttat långt, långt bort, ingen finns kvar i Sverige. Globaliseringen vi lever i visar sig på alla sätt. Vi får vänja oss och glädja åt de stunder vi har med varnandra. Barnen är till låns, det vet vi. Förr var det långt när barnen flyttade från Umeå till Stockholm. Allt är relativt. Nu reser nästan alla ungdomar//Nina
Jag har själv en unge som flugit ända till Tokyo - min yngsta, han som varit väldigt sjuk nästan hela sitt liv. Han har varit borta över att år nu.
Men det är väl så - vi lever i en globaliserad värld och våra barn är de som kan utnyttja det vi inte hade möjlighet att göra.
Men det är långt bort - tur att Internet och Skype finns
När min dotter pluggade i Vietnam åkte vi dit och hälsade på - så jag får väl börja spara nu till Sydafrika! Och ni har så rätt, man får njuta av de stunder man har tillsammans och skriva och skypa till varandra. När min son åkte på en lång resa och var borta sju månader mailade till varandra. Det är också mycket som blir sagt i det man skriver som man kanske inte säger till varandra när man ses hela tiden. Men just nu är det lite svårt! Kram!
Mamma....ville bara passa på att skriva tack för all hjälp den senaste tiden -med allt! Vad skulle jag göra utan dig? Du kan inte ana hur mycket jag älskar dig. Du är en del av mitt hjärta och så kommer det alltid att vara.
Jag saknar dig redan så att det gör ont. Snälla kom och hälsa på, hur kul vore inte det!?!!?
Var inte rädd för saknaden...fast den kan göra så ont ibland.
Älskar dig min finaste vackraste livsbästis!
Skicka en kommentar