Jag hittade något att fundera på: Jag läser i den utmärkta tankegivande boken Konsten att leva innerligt om en svensk professor i sociologi. Lars Tornstam grubblade på om ålderdomen är en avveckling av människan eller en utveckling? Han frågade gamla människor om hur de hade det och ingenting stämde med fördomarna. Livet var meningsfullt och de kände sig inte ensamma. Inte hade de tråkigt heller.
Han menar att många gamla försonats med sig själva, med livet och med hela kosmos. Livet blir mer begripligt och mer förunderligt ju äldre man blir, visar denna forskning. Man går från klarhet till klarhet och blir visare.
Men vid cirka 65 händer något märkligt: Kvinnor och ensamstående män fortsätter att bli alltmer förundrade - visa - medan gifta män efter pensioneringen tappar perspektivet och stelnar till.
Jag ser mig omkring och tänker att detta tål att fundera vidare på!
2 kommentarer:
Har inte läst boken men tänkte ta med mig maken och gå och lyssna på ett föredrag Ted Harris och Ann Lagerström håller den 1 april. Existensialism för 2000-talets människa är ett intressant tema...
Ja, det är verkligen spännande, och jag har smakat på ordet innerlighet hela helgen. Det är fint!
Skicka en kommentar