Kaffe är en dryck jag måste ha. Det blir svårare och svårare att klara sig utan den lilla kaffetåren. Min mamma var likadan. Hon drack kaffe med grädde i och hävdade bestämt att hon inte kunde sova om hon inte fick lite kaffe. Det är en underbar dryck.Idag drack jag capuccino i Da Nang. Perfekt styrka, perfekt skum. Till kaffet serverades en liten kanelstång med råsocker omkring, man skulle röra med den och kaffet blev sött och kanelsmakande. Jag använder inte socker längre, men denna lilla klubba kunde jag inte motstå.
Jag har aldrig sett något liknande, har ni?
9 kommentarer:
Vad gott det ser ut!
Hur sitter sockret fast? Det ser ut som om ett liten pappersbit är lindad runt kanelen.
Åh det var så gott! Har du sett något liknande? Nej ingen pappersbit, sockret satt i en liten klump runt kanelstången. Vackert eller hur?
Mycket vackert, och nej, jag har aldrig sett något liknande. Jag minns inte ens när jag såg kanelstänger sist, jag tror en del kaféer här har dem, men minns inte var.
Nej aldrig. Men gott ser det ut. Och vad härligt med kanelsmak!
Jag älskar kryddor som kanel, ingefära och kardemumma i många olika varianter! Men de kanske inte passar i ditt surdegsbröd Eva?
Mmm...vad gott det ser ut! Härligt att du njuter Eva.
Dricker du te? För i så fall har jag ett supertips till dig som gillar just de kryddor du just skrev ovan. Friggs har ett ekologiskt Green Chai-te med smak av kanel, nejlika och kardemumma. "En doft av orienten" står det på förpacklningen. Kanske kan vara något för dig?
Låter jättegott Jenny, ser fram emot att dricka det när jag kommer hem! Vi startar för övrigt varje frukost här med färskt ingefärste, gott!
Den där klubban och kaffet får tio stjärnor, ser jättegott ut!
Påminner mig om min månad på Capri för fyra år sedan. Tog tjänstledigt och satt och skrev på det som blev början till den novellsamling som snart är klar. När ensamheten blev för stor tog jag mig in till Anacapri och åt lunch. Avslutade den alltid med en capuccino. Satt och såg hur sockertoppen jag placerat ovanpå skummet sjönk ner i koppen. Skrivandets vemod och frihet.
Skicka en kommentar