Magin finns ju där mellan oss - då är ingenting svårt, för vad är livet utan kärlek

Goda bloggvännen Pia skriver i sin blogg om en relation som går mot sitt slut. Ett tag kände jag att det var så för mig också. Efter fem år, mycket kärlek och så många meddelanden fyllda av längtan var det som om vår magi slutade fungera. Vi missförstod, vi sårade varandra, pratade förbi varandra. Jag var ledsen över det men kände det som om det var oundvikligt, det var så det måste bli, trodde jag. Han också. Så när det gjorde ont så sårade vi varandra i stället för att prata med varandra. Hösten har känts tom.

Förra veckan skulle vi mötas, ett anständigt farväl skulle ske. Men så blev det inte alls. Vi såg varandra, vi tog varandras varma händer och kände att vi har mycket kvar att ge varandra. Min vän och jag – vi möttes igen. Och när vi väl gjorde det så räckte några korta ärliga ord, varma händer och ögon som plötsligt strålade mot varandra. Magin fanns ju där, då är ingenting svårt.
Så nära vi var att kasta bort något så fint för att vår stolthet hindrade oss från att verkligen mötas och prata med varandra.
Vad glad jag är att vi gjorde det och att vi båda ärligt vågade möta varandra. Vad är livet utan kärlek..