Jag har alltid haft adventskalender. Tills i år. Jo jag vet - inte ger man vuxna barn kalendrar. Men Ellen och jag har frossat i chokladkalendrar. Nu är hon i Paris. Ingen kalender.
Några år har en älskling gjort paketkalendrar åt mig. Vilken gullig gest. Han gjorde ett paket om dagen och hängde upp i mitt sovrum på ett långt rött band med omtänksamma presenter. Det tyckte jag var kärleksfullt. Men inget ska bli rutin. I år hittar vi på andra sätt att fira varandra. Men jag saknar nog ändå paketkalendern!
7 kommentarer:
Men åh, ett paket om dagen i långt rött band. Vilken kärlek!
Ja det värmde mitt hjärta det måste jag säga!
Ja, det var något av det mest romantiska jag hört!
Tack Eva också för dina lugnande ord, tidigare ang att prata offentligt. Att vara sig själv är nästan alltid det rätta, och det bestämmer jag mig för att hålla fast vi nu också.
Lycka till med adventskalendern -dess vara eller icke vara är onekligen en fråga när barnen växer upp. Men vad många roliga minnen kalendrarna ger!
Ja det är härligt med kalendrar, julplaneringen gör att man klarar av december.
Vad roligt med den fina recensionen på din bok, Sofie! Du kommer att göra en utmärkt bokpresentation - du har ju både boken och din resa fram till en färdig bok att presentera.
Ja, i synnerhet med tanke på min "vara ute i god tid"-noja. Lite lättad att höra att jag inte är helt ensam om att va "ute i god tid"!
vilken trevlig blogg du har :) nu blev jag nyfiken på dina böcker :) ska gå till bibbaln i morgon och leta :)
ha en fortsatt bra december :)
Hej Molly! Tack, vad glad jag blir!
Ute-i-tidnojan, Sofie, den har jag verkligen. Hinner alltid dricka kaffe innan mina tåg går, vilket ju i och för sig är ganska trevligt :)
Skicka en kommentar