Nu är arbetsrummet nystädat för här ska Ellen och Tosh sova. De väntar fortfarande på avgång i Paris, sen ska de landa på Skavsta och ta buss därifrån innan de är hemma hos mig. Första gången jag träffar nya pojkvännen, det är spännande och en aning pirrigt!
I hans hemland Australien är det sommar och varmt nu, han landar mitt i denna kyla. Den enda gång jag inte firat jul med min son var han på julafton just i Sydney, tillbringade dagen i en pool. Jag tyckte det var så sorgligt, saknade honom! I år är det andra gången han inte firar med mig. Han och flickvännen äter långfrukost med oss och drar sedan till hennes familj.
Jag börjar känna julförväntan, det ligger paket överallt i olika stadier av inslagning, dan före julafton klär vi granen och rimmar. Men klarar jag att rimma på engelska?
4 kommentarer:
Här är en till som bara varit från Sverige en enda jul och då just i Sydney som ensamluffande 19-åring.
Och just den dagen var jag helt ensam, i ett lånat hus, i en förort och kom ingen vart, och ingen pool hade jag och bara lite flingor och mjölk att äta.
Men nyårsafton i Melbourne en vecka senare hade jag desto roligare!
Så de fastnade i Paris - jag undrade just.
Märkligt detta med ens bloggvänner som man känner och ändå inte. Det blir ungefär som en tv-serie man följer interaktivt: hur ska det gå, vad har hänt sen senast osv. T säger att män generellt inte bloggar på det viset. Han orkar givetvis inte läsa alla "mina" bloggar men har nog koll ändå. Precis som alltid - det är vi kvinnor som nätverkar och som förmedlar informationen vidare till männen.
Jo, julkänslan lät vänta på sig i år men jag tror att vi alla är i kapp nu! Härligt!
Vad är det med detta Australien där folk verkar fastna över jul... hmm Guldkorn, jag vet att du längtar efter att åka dit!
Ja Annika - klockan tre i natt kom de, så nu har julkänslan infunnit sig. Det är härligt och lustigt med bloggvänner som du säger. Jag gillade så att läsa om hur julkänslan infunnit sig hos dig och T och var alla skulle sova i de nybäddade rummen i er lägenhet, det gav mig en slags förväntansstämning.
Skicka en kommentar