Vilken stämning, vilka kolor, vilken påskafton

Vi  har ätit påskmiddag med hela familjen, frossat i gubbröra, lammstek och vit chokladmousse. Barn, kusin, familj. Och Milton förstås -  så lycklig över alla famnar att vara i och alla leklystna fastrar och kusiner. Så ska det vara. Han kunde bara välja lekkamrat för att bygga lego, titta på Bamse eller skjutsa små påskkycklingar i legobilar. Innan döttrarna gick viskade de i mitt öra: Mamma, vi såg en påskhare i ditt rum, alldeles sant.
Sedan sprang de till bussen. Jag grävde under kudden och hittade ett underbart påskägg med kolor från Pärlan. Har ni inte ätit de kolorna eller fikat på deras femtiotalskafé på Nytorgsgatan så gör det. Vilken stämning, vilka kolor! Vilken påskafton.

Julpromenad är väl inget måste?

Som barn tvingades jag ut i snön.
Snälla! bönade och bad jag, jag kan väl få sitta inne och läsa?
Barn behöver frisk luft, fick jag till svar och ut i snön tvingades jag, till skidor, skridskor, promenader.
Nu bestämmer jag själv.
Jag sneglar ut och ser att det ser ganska vackert ut. Men jag behöver inte gå ut. Igår tog jag en kort promenad till min bror - helt emot min tradition att man på juldagen absolut inte klär på sig, tillbringar hela dagen i morgonrock, pyjamas och varma sockor läsande julklappsböckerna, mumsande knäck.
Men eftersom jag gick ut igår så får jag vara hemma idag.
Nu ska jag läsa. Krypa ihop under pläden,

Vad har Helvetesköket för grobianer till vakter?

 Ibland tänker jag att jag lever ett alltför stillsamt liv i mitt hem, ibland inser jag dock hur bra jag har det som trivs just med det. Det är mycket jag slipper.
En historia ur verkligheten:
Igår var  en ung vän till mig på julfest på jobbet, sedan fortsatte festandet runt Stureplan. Sent på natten upptäckte vännen att hennes mobil blivit stulen - och det är katastrof. Hon letade desperat efter sina kläder på Helvetesköket, som krogen så talande heter på ett ungefär, för att gå hem. Några synnerligen berusade gäster blev irriterade på hennes letande efter ytterkläderna och en kvinna gav henne en smäll över munnen. Tårarna som redan rann efter förlust av mobilen flödade nu över och hon bad om hjälp av vakten. Det fick hon inte. I stället lyfte vakten ut henne från krogen - utan kappa och halsduk i svinkalla natten. Hon åkte hem i taxi i tunn klänning utan mobil, otröstligt gråtande.

Vad är det för grobianer till vakter på Hells Kitchen?

Varför får en sådan krog utskänkningstillstånd och nattöppettillstånd?

Dra in det!

Hemma från julpyntat Vietnam till min egen julefrid

Sista glaset kallt vietnamesiskt iskaffe på Room, sista glimtarna av ett Hoi An som julpyntas, det är absurt att se alla renar, snödekorationer med mera i trettio graders värme och en i övrigt helt annan kultur. Men nu är jag hemma igen efter Vietnamäventyret. Hemma till pyntat hem, till Lucia. Till väntande döttrar, till fina sonfamiljen med lille Milton. Skönt att vara hemma, det bästa är alltid att komma hem lyckligt även efter ett underbart äventyr som detta. Vietnam finns där i en vrå av mitt hjärta. Men nu börjar julen i Sverige, det  är nog det bästa jag vet!

Livet som pank och fågelfri

Brödet tog slut i morse, men vi åt quionoagröt med päron efter vår morgonpromenad längs kajen, blå himmel, sol! Gott med gröt. Familjemiddag med den sista kycklingen i frysen - en helt underbar Coq au vin i lergryta blev det ikväll. Lergrytan har länge legat bortglömd och samlat damm på en hylla, den är ju underbr att laga mat i.
Eftersom vi inte har så mycket i kylskåpet nu passade vi på att städa. När man är två glada typer är allting kul. Till och med att skrubba kylskåpet rent och skura badrummet minutiöst. 
En bra lördag helt enkelt.
Och snart kommer det bästa: Jag ska njuta av Nina Bouraouis Kärlekens geografi som jag fick av Elin i present idag. Som jag längtat efter att läsa den boken!

Inte riktigt utflyttad - men snart

Sommarsol över verandan idag. Vi spände upp två stora solparasoller för att skydda unge Miltons vackra ljusa hy. Sillunch i det gröna, blommande syrener.
Jag skulle ta mig över den ospikade verandan - ni minns snickaren som skulle ha extrabetalt ett halvår senare för att skruva fast verandagolvet han i höstas påstod vara fastspikat? Det låter lika galet som det är. Han har dessutom mage att ha med min veranda på sin websida - som reklam!
Hamnar ni i samma situation som jag så ger jag er rådet att inte gå över ett ospikat golv ens om ni ska kolla varför det är stopp i avloppet under verandan. Jag föll igenom med ett brak. Men med hjälp av exmannen hittade vi avloppsfelet så allt gick bra! Dagen fortsatte med orgier i Miltonmys.
Men nu är jag hemma i stan igen. Det finns en kokbok som måste bli klar, det finns rapporter att skriva.
Inte riktigt utflyttad alltså.
Men snart!

Kanske dags att erövra pappaprivilegiet med en tupplur mitt på dagen

Jag brukar nästan aldrig sova middag, nånstans inne i mig finns en sträng moralist som säger att det är syndigt att gå och lägga sig mitt på blanka dagen, som man sa förut - säger man så nu, blanka dagen? I alla fall är det konstigt att jag tänker så eftersom min pappa varje dag promenerade hem från sitt arbete på Dagbladet i Sundsvall, till en väntande lunch, sen lade han sig på dyschan i vardagsrummet med en tidning över ansiktet och sov gott i en kvart. Efter det studsade han upp och promenerade raskt till jobbet. Vilket liv, eller hur, för männen då med hemmafru! Min mamma sov aldrig. Hon lagade lunch, sedan diskade och städade hon men jag har inte en enda minnesbild av att hon låg på dyschan och vilade - inte förrän hon var mycket gammal och då ursäktade hon sig alltid lite.
Men nu visar sömnforskning hur bra det är för inlärningsförmågan med den lilla tuppluren mitt på dagen. Se här.  Idag snöar det och yr förskräckligt utanför mitt fönster.

Kanske det är dags att bryta en lång tradition och ägna sig åt det som jag såg som patrarkal middagslur, ett pappaprivilegium, idag?

God morgon, God jul och glad namnsdag alla Evor!

Kanske tyckte jag att julafton var extra mycket min dag för att det också är min namnsdag? Mina föräldrar tassade in till mig på morgonen med bröderna i släptåg, just denna namnsdag fick jag choklad med vispgrädde på sängen och ett Eva-paket. Min faster Elsa gav mig ockå speciella Eva-paket. Jag kände mig lycklig och utvald.

Jag har allid tyckt om mitt namn. Nu heter mina båda döttrar också Eva. Så nu tassar jag omking och slår in Eva-paket till dem. Min exman var den förste som gratulerade mig idag, han brukade också tassa upp och ge mig choklad på sängen på julafton, en trevlig vana som försvann med honom. Nu tassar jag omkring själv som tomtemor.

Vi äter en stor julfrukost md risgrynsröt, den är "fransk" frukost också för vi har goda marmelader och franskt valnötsbröd, när vi var med bil brukade vi köpa croissanter på NK men så bli det inte idag. Men sonen och hans fina Marie-Louise kommer på svenskfransk grötfrukost snart, nu måste jag koka gröten! Sen drar de vidare mitt på dagen och vi firar vidare, resten av familjen.
God jul alla vänner, och grattis alla Evor!

Så sakteliga börjar jag känna julförväntan

Nu är arbetsrummet nystädat för här ska Ellen och Tosh sova. De väntar fortfarande på avgång i Paris, sen ska de landa på Skavsta och ta buss därifrån innan de är hemma hos mig. Första gången jag träffar nya pojkvännen, det är spännande och en aning pirrigt!
I hans hemland Australien är det sommar och varmt nu, han landar mitt i denna kyla. Den enda gång jag inte firat jul med min son var han på julafton just i Sydney, tillbringade dagen i en pool. Jag tyckte det var så sorgligt, saknade honom! I år är det andra gången han inte firar med mig. Han och flickvännen äter långfrukost med oss och drar sedan till hennes familj.
Jag börjar känna julförväntan, det ligger paket överallt i olika stadier av inslagning, dan före julafton klär vi granen och rimmar. Men klarar jag att rimma på engelska?