onsdag 13 januari 2010

Debatt om Arena - jag minns när den startade

Det är mycket diskussioner om tidskriften Arena nu. Dan Josefssons och Daniel Suhonens vidräkning  på Aftonbladets kultursidor har rubriken  ”Arena – helt utan rörelse”. Läs här. Arena prenumererar jag ibland på, läser annars något lösnummer. Det är ofta intressanta artiklar, jag behöver inte vara överens men de ger mig något att tänka på.
När Arena startade var jag däremot rasande. Visst, jag ville som redaktör för Fönstret, arbetarrörelsens kulturtidskrift, gärna ha flera vänstertidskrifter. Men det var i ett skede då vi på Fönstret kämpade intensivt för att få pengar att göra en bättre tidning men hade en oförstående ledning. Då fick vi veta att vår högste chef, i hemlighet, lovat en massa pengar till den nya tidningen. Vi hade inte ens blivit informerade. På ett förbundsstyrelsesammanträde fick vi veta det  som övrig fråga, det fanns inte ens i dagordningen, och jag blev ledsen, arg, chockad. Det var ett sådant svek av den chef jag litat på.
Men det hade ju inte med entusiasterna som ville starta Arena att göra. Det blev en våldsam och infekterad debatt i ABF om Arenapengarna och vi fick stöd för mera pengar till Fönstret från många håll. Men allt det är historia nu. Jag kom bara att tänka på det när jag ser debatten i Aftonbladet och på bloggen om Arena.

7 kommentarer:

Var dag bär guldkorn sa...

Nu blev jag nyfiken, måste kolla Aftonbladet, debatt ...?

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Du kommer till artikeln via länk i mitt inlägg, det var ord och inga visor. Jag har inte följt Arena så noga så att jag kan ha synpunkter på tidskriften. Men det sätt ABFs ledning behandlade sin egen tidning på, det glömmer jag aldrig. Det var svek.

Var dag bär guldkorn sa...

Det var verkligen en intressant artikel!
Arena och ABF-ledningen då, ja det var svek! Och en hel del annat också ... maktspel, brödraskap, kvinnorädsla tror jag

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Maktspel, Guldkorn, javisst och gamla unkna brödraskap från forntidens SSU, en enorm rädsla för starka kvinnor - och den rädslan accelererade verkligen på ABFs förbundsexpedition. Det finns många plumpar där i jämställdhetsprotokollet!

Var dag bär guldkorn sa...

JA! Sen jag lämnade SSU efter en stormig kongress 81, då jag plötsligt såg att det handlade så mycket om maktspel & mygel, insåg jag ju inte att alla de som gått i den skolan och inte tagit avstånd från det utan tvärtom anammat det sedan kom ut i "Rörelsens" olika delar, bland annat ABF och där verkade på samma vis. En parallell till vad jag tror att Handels och vissa utbildningar varit för näringslivet, där brödraskap, ryggdunkande och "mygel och maktspel" grundlagts för livet. Då är det inte lätt att komma in om 'man' är till exempel invandrare eller kvinna (även om enstaka tillåts och lyfts upp som alibi men ofta i praktiken får rollen som grindvakter mot andra kvinnor & invandrare). Men grupper av kvinnor och invandrare det är fortfarande oerhört hotfullt i alla maktgrupperingar, har jag sett otaliga exempel på. Varje tillstymmelse till sådana "söndras" på alla möjliga och omöjliga vis.

Granne med potatisodlaren sa...

Nu har jag läst artikeln. Visar verkligen på Arenas och Agoras svagheter. Eliten som sitter på Drottninggatan och tycker. De tycker dessutom att alla andra är mil efter dem i sina tankar.
Är vi små ental som rör oss runt varandra, eller är vi en del av något större? Jag tycker att våra samtal här på loggen visar på hur vi människor samverkar. Hur vi med hjälp av varandra kan nå längre än var och en för sig. Och då duger det inte med politiska rörelser som bara är stegar för karriärister.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ja Eva, jag vill ju vara en del av något större. hela min uppväxt är i en folklig arbetarrörelse där man lyssnade, där alla röster växte till en kör. Kvinnoklubbarnas enträgna arbete, alla kämpande studiecirklar och alla besjälade ABF-ombudsmän som kämpade för kulturen. Det är med sorg i mitt hjärta jag ser hur mycket av det arvet som förskingrats och jag förstår inte riktigt hur det ska bli liv och rörelse igen, från basen och uppåt, inte toppstyrt. Det gör mig bedrövad, samtidigt som jag aldrig vill ge upp.