Som tryffelgrisar nosar de borgerliga journalisterna efter konflikter att blåsa upp

Det är måndag och jag är arg. Alliansen vill driva igenom ett förslag med hjälp av sitt nya stödparti SD om att ta bort stödet till Kulturtidskrifter.
Min bror har skrivit en suverän kolumn om detta. Läs!!!!  Kartongbärarens kommentar . Även Lars Gustafsson har i Expressen skrivit om den osande dumheten i detta klumpiga ignoranta förslag.

I de borgerliga tidningarna trumpetar de politiska journalisterna dag efter dag ut hur Löfven misslyckas. Lustigt nog är det tvärtom bland de människor jag talar med. Många som röstat på andra partier är nu övertygade om att det är Löfven och socialdemokraterna som får deras röst i nästa val. Man talar inte om s-misslyckande utan om Alliansen-Arrogansens totala politiska bankrutt, hur de hellre regerar med stöd av SD än hittar rimliga kompromisser i olika frågor.

Det som gör mig extra rasande är alla de hetsiga  journalisterna i framför allt borgerliga tidningar men även i TV som inte rapporterar på ett hederligt sätt utan smyger in en hatstämning i sina rapporter. I stället för att ta reda på sanningar nosar man som små tryffelgrisar efter konflikter att blåsa upp.

Jag har tagit beslutet att skippa morgontidningar tills vidare. Jag brukar inte läsa de borgerliga tidningarnas ledarsidor, men nu hjälper inte det när de politiska journalisterna politiserar allt material och drar så åt höger.

Jag läser tidskrifter,  TT-nyheter, lyssnar på P1, läser Aftonbladets ledarsida, kloka bloggar och infallsrika saker på Facebook.

Borgarpressen har jag fått nog av - och släpp fram t ex Mats Knutsson i rutan och jag byter kanal.

Så här fint skriver Björn Fries om hur det är hur det borde vara:
"Läser några artiklar om det svenska politiska läget så här på lördagskvällen. Jag slås av hur ilskt, oförsonligt, hatiskt och kompromisslöst tonläget är. Ord som solidaritet, allas lika värde och respekt för varandras åsikter används sparsamt. Ordet kärlek saknas helt! Insikten om att människor som möts av vänlighet, aktning och omtanke ger det samma tillbaka, verkar obefintlig. Och utanför är det också mörkt och blåser kallt.

Nu används det fiffiga ordet hen alltmer, tänk att ett så bra litet ord kan göra vissa så upprörda

 

Hur kan det fiffiga ordet hen göra folk så rabiata att de inte tar argument om ordets användbarhet

  I denna fuktiga gråa kyla får man leta glädjeämnen. Jag hittade ett i den alltid så initierade, underhållande och smarta Språktidningen. Ni läser väl den? Patrik Hadenius är tidningen grundare och chefredaktör - jag hade en gång i tiden nöjet att vara arbetskamrat med honom. Det var verkligen ett sant nöje, jag tror hans spirituella, vänligt nyfikna ande mycket präglar tidningen.

Det uppmuntrande tecknet i tiden som gjorde mig glad var att användningen av det lilla ordet hen fått ett dramatiskt uppsving i både traditionella och sociala medier.

Jag tycker hen är ett alldeles ovanligt fiffigt och praktiskt ord. Man slipper skriva han eller hon, man avslöjar inte den omtalade personens kön - fiffigt helt enkelt.
Språktidningen ger exempel: "Pronomenet förekommer oftast när könet är okänt "Föraren kan ha missat att hen körde på pojken". Eller när det finns behov av att uttrycka något könsneutralt: "Det är begripligt att den som föds med guldbyxor får för sig att hen förtjänar denna ynnest". Eller anonymiserat: "Nyheterna har talat med en person som inte vågar berätta hur det är att ha god man eftersom hen är rädd för att det ska göra det svårare att slippa den gode mannen."
Tre exempel på ordet hens användbarhet.

Jag kan inte begripa att ett så bra ord kan göra människor fullständigt rabiata. Jag känner en person som man inte kan tala logiskt med om ordet hen utan att hen blir helt emotionell och framför argument som att det är ett led i att upphäva de naturliga skillnaderna mellan män och kvinnor - så korkat tycker jag. Men hen vägrar ta argument. Svär på att aldrig ta detta ord i sin mun.

Saker löser sig av sig själv, detta smidiga lilla ord etablerar sig nu i svenska språket och används i tal och skrift. Om några år kommer vi inte att begripa hur det kunde bli debatt om en sådan självklarhet.

Skriva kallar mig samarbetsmästare

Vill ni kanske läsa en rolig intervju med mig som Victor Estby gjort på temat skriva böcker tillsammans? Då tycker jag ni ska köpa Skriva - jag har berättat om den tidskriften tidigare, den är verkligen entusiastisk, ambitiös och läsvärd för alla som tycker om att skriva. Massor med tips och roliga författarintervjuer i varje nummer, den är så värd sitt pris!

Så här presenteras senaste numret:
"Vi gräver även ned oss i Strindbergs anteckningar och verk och hittar författarens 7 okända skrivtips. Dessutom hälsar vi på hos Mikael Niemi och Nina Björk och snackar skrivprocesser.
För den som funderar på att skriva sin bok ihop med någon annan, hämtar vi råd från samarbetsmästaren Eva Swedenmark som skrivit 23 böcker tillsammans med andra författare.
Vi visar också hur man använder Twitter för att nå ut och hur man skaffar sig fler följare. Och som vanligt: krönikor, svar från skrivardoktorerna, prylar, debutanter och annat skoj."

Kul att bli kallad samarbetsmästare, jag tror verkligen på tanken att Ensam inte är stark - och på idén att Tre flickor leker bra tillsammans - se bara på Emma Vall som ju är Annica Wennström, Maria Herngren och jag.

Skriva - en tidning jag gärna läser

Här på ön har jag äntligen haft tid att mer grundligt läsa några nummer av den nya tidskriften för skrivande människor: Skriva. En väldigt stimulerande,  pigg och rolig tidning som jag gärna rekommenderar. Den är fylld av goda råd om allt: Hur du ska skriva din roman - och som motvikt befriande intervjuer med författare som visar sig inte alls följa råden utan skriva på ett helt annat sätt. Som den underbara intervjun med John Ajvide Lindqvist till exempel. Eller som i deckarnumret, så många bra tips på hur man planerar och skriver sin roman - och så texter av framgångsrika spänningsförfattare som uppmanar läsarna att lita på sin historia och sin röst.

Massor av lästips, goda råd och tips om allt från egen utgivning till juridik. Jag tycker Skriva är en skattkista fylld av överraskningar för alla skrivande människor. Den kan du inte vara utan!

Säg "ouistiti" i stället för omelett och ditt leende blir riktigt fotovänligt!

Jag står framför spegeln och ler.
I senaste numret av Kattis läser jag hur man får till ett leende framför kameran. Omelett säger vi i Sverige. Fransmännen säger "ouistiti" och det ger det mest lyckade leendet. Patatas säger man i Spanien och Famiglia i Italien får jag veta. Testa!
Det var kul att läsa senaste numret av Kattis. Jag är ju partisk förstås. Elin arbetar där som bokredaktör och har skrivit flera av de intressanta reportagen. Men jag gillar tonen i Kattis. Tyvärr får de inte till förstasidorna, de är ytligare och mer konventionella än det ofta tankeväckande innehållet i tidningen. Det är lite synd. Men det är mycket läsning att begrunda. Elin gör jättefina boksidor - skulle bara önska mig mycket mer litteratur i tidningen!
I senaste nummer finns en kul undersökning om hur singellivet är en välsignelse för 50+kvinnor och inte alls dåligt och ensamt som det annars beskrivs. Just det! Jag har sällan haft det som bra som i mitt  50+ singelliv.
Ofta i kvinnotidningar känner jag att budskapet är att jag ska vara missnöjd med mig själv, jag bläddrar och känner att jag inte duger. Så är det inte med Kattis och det gillar jag!

Kontrasternas Paris

Man kan ströva längs den vackra Canal Saint-Martin i Paris, inte långt från där jag bor. Det är en osannolik idyll med små mysiga caféer, picnic längs vattnet, vackra broar över den stilla kanalen. Ett av mina favoritmål i Paris. Vi ska äta där på Hotel Du Nord på fredag, Ellen och jag. Men även där finns påminnelserna om den fruktansvärda verkligheten för alla illegala invandrare och flyktingar i Paris. Alla de människor som kommer bland annat från forna kolonier i Afrika och lever ett hårt liv. Tillvaron är osäker, lönerna låga. Just där vi börjar gå längs kanalen visar Ellen mig ett läger för hemlösa. Under bron har de slagit upp små tält, tätt tätt sover en mängd människor på luftmadrasser under en bro.
Det är också en verklighet man möter. Jag satt just och läste LO-tidningen - hoppas ni brukar läsa den det är en av de mest intressanta politiska veckotidningarna vi har i Sverige, kunnig, välinformerad, radikal. Där skriver  Gun Jacobsson: "Förra året beräknade franska regeringen att cirka 400.000 illegala arbetare uppehöll sig i landet och att majoriteten var afrikaner. De som lyckas hålla sig kvar i Frankrike under minst tio år och kan bevisa det får automatiskt uppehållstillstånd, en rättighet som regeringen emellertid vill avskaffa."

Ibland är jag så väldans gammeldags, till exempel när det gäller läsplattor

Läsplattor läsplattor - överallt står det ordet och varje gång tänker jag på hur omysigt det verkar. Krypa upp i sängen med sin läsplatta, läsa morgontidningen på läsplatta. Jag känner mig som en riktig bok- och tidningstraditionalist. Jag vill ha morgontidningsprassel, jag vill ha boksidor att skriva på och ibland vika hundöron på. Jag är så väldans gammeldags ibland!

Debatt om Arena - jag minns när den startade

Det är mycket diskussioner om tidskriften Arena nu. Dan Josefssons och Daniel Suhonens vidräkning  på Aftonbladets kultursidor har rubriken  ”Arena – helt utan rörelse”. Läs här. Arena prenumererar jag ibland på, läser annars något lösnummer. Det är ofta intressanta artiklar, jag behöver inte vara överens men de ger mig något att tänka på.
När Arena startade var jag däremot rasande. Visst, jag ville som redaktör för Fönstret, arbetarrörelsens kulturtidskrift, gärna ha flera vänstertidskrifter. Men det var i ett skede då vi på Fönstret kämpade intensivt för att få pengar att göra en bättre tidning men hade en oförstående ledning. Då fick vi veta att vår högste chef, i hemlighet, lovat en massa pengar till den nya tidningen. Vi hade inte ens blivit informerade. På ett förbundsstyrelsesammanträde fick vi veta det  som övrig fråga, det fanns inte ens i dagordningen, och jag blev ledsen, arg, chockad. Det var ett sådant svek av den chef jag litat på.
Men det hade ju inte med entusiasterna som ville starta Arena att göra. Det blev en våldsam och infekterad debatt i ABF om Arenapengarna och vi fick stöd för mera pengar till Fönstret från många håll. Men allt det är historia nu. Jag kom bara att tänka på det när jag ser debatten i Aftonbladet och på bloggen om Arena.

Kunnigt och klokt om barnkultur för vuxna

Idag kom en ny tidning med posten och gjorde mig glad. Det är Opsis kalopsis som bytt skepnad och nu heter Opsis barnkultur. Pia Huss är redaktör som tidigare och Eva Alge gör layout. Det är en fin och innehållsrik tidning om barnkultur för vuxna som så väl behövs. Detta nummers tema är Rörelse i kropp och i tankar. Hur många tidningar försvarar idag barnkulturen! Jag blir riktigt glad av att bläddra och läsa i numret - texterna är innehållsrika och det är många vackra bilder! Jag tycker ni ska prenumerera på Opsis Barnkultur. När jag läser den känner jag ännu en gång hur mager bevakningen av barnkultur, framför allt litteratur för barn och ungdom, är i mina morgontidningar. En sida, kanske ett uppslag i veckan - det är torftigt! Det blir inte många recensioner på ett år - varför får de ambitiösa barnkulturredaktörerna inte mer plats?
Ja, ja det är min ständiga käpphäst - men nu ska jag vara glad åt att Opsis barnkultur i reportage, intervjuer och recensioner nyfiket, klokt och kunnigt granskar vad som händer inom barnkulturen.

På resa mellan kulturer

Jag känner mig trött och glåmig, vill resa. Tröstar mig med Karavan. Litterär tidskrift på resa mellan kulturer. Ingen dålig tröst. Nya numret - med ny logga och nyfräsch grafisk form, jättesnyggt - har Turkiet som tema. Nyöversatta noveller, intervjuer, fina bilder. Så fullödigt fullmatat. Jag säger bara: Köp numret! Eller prenumerera ännu hellre. Om du är i Stockholm den 18 april em så ordnar karavan samtal och uppläsning kring turkisk litteratur idag. Fri entré.

Författarbloggar att rösta på

Vi Läser, den boktidning som tidningen Vi nu ger ut, har utlyst en tävling om Bästa författarblogg. Jag ser – och blir glad över – att jag är med på listan där man kan rösta.

Här har du omröstningen, och mer information om tävlingen.

Leva vill att vi ökar vår humorkvot, HQ

Jag läser ett inspirerande nummer av tidskriften Leva. Det handlar bland annat om humor som kraft i livet och det fungerar: numret gör mig glad! Det finns inget så härligt som vänner som man kan skratta ihop med, skrattet överlappar sorgen. Och det bästa jag kan säga om några av männen i mitt liv är att de fått mig att skratta.
Skratt är så förlösande. Det glada, varma, tillgivna skrattet alltså. Så befriande. Öka din HQ! utropar Leva. De citerar Arthur Koestler som säger något så fint som att Aha och haha-upplevelser hänger ihop. Visst är det härligt?
I numret finns en tänkvärd intervju om humor och allvar med Zinat Pirzadeh, komiker och författare. Folk borde lära sig slappna av och inte ta sig själva på så stort allvar, tycker hon: "Man måste inse att andras liv inte handlar om att göra just mig arg och besviken."
Zinat pratar så klokt om humorns makt att på ett avväpnande sätt möta svåra situationer. Hon debuterar förresten med två böcker i år: Flickan och vargen, som är en roman och en humorbok: Fyra blattar är mer än fem svennar.

Möt världens litteratur i spännande karavan

Det finns en tidskrift jag läser med extrastort intresse. Brukar köpa lösnummer men nu prenumererar jag. Det är en så ambitiös och välskriven tidning med unikt innehåll, nu i snygg layout också. Det är karavan jag talar om. Vill rekommendera denna tidning som djupdyker i litteratur som vi annars inte hör så mycket talas om i vårt land. Birgitta Wallin är redaktör. Jag har berättat om henne förut, eldsjälen i Indiska biblioteket som gett oss fina inblickar i indisk litteratur. I karavans senaste nummer kan vi läsa Mia Couto om Språk vi vi inte visste att vi kunde. "Vi är alla tafatta översättare av drömmar", skriver han. "Vårt syfte som drömtillverkare är att få tillgång till detta andra språk som ingen kan tala, detta gömda språk där alla saker kan ha alla namn." Det finns en artikel om poesi och hästar i Ulan Bator, läsning om flanörer i Afrika, möte med Ana Valdès, artikel om poesiscenen i Zimbabwe. Var annars kan ni läsa något sådant, ofta så passionerat berättat?
Här kan ni läsa mer om Karavan och prenumerera. Gör dig själv eller en vän glad, ta en prenumeration på Karavan och möt världens litteratur.

Tidning med traditioner

Bloggen En annan sida är alltid fylld av roliga boktankar och tips. Nu påminner den om tidningen Vi som är en gammal klassiker som överlevt. Den hade vi alltid i mitt föräldrahem. Vi var en av de första tidningarna som köpte artiklar på frilansbasis av mig. På den tiden skrev vi ihop, jag och fina journalisten Ulla Lundström. Vi debuterade på kultursidan i SvD med en flummig härlig artikel. Men det var i Vi vi medarbetade regelbundet och det fanns där en så öppen mottagande atttityd. Vi gjorde intervjuer med Bill Öhrström, Jimi Hendrix, Berndette Devlin. Kul var det och det är extrakul att känna att Vi nu igen är en så vital tidning som satsat på en egen Boktidning till och med. Vi LÄSER med Ann Lagerström som redaktör. Den har bara kommit ut med ett nummer hittills , nästa kommer i mars. Bra köptips! Jag är med i en facebookgrupp som tipsar om när Vi kommer och om innehållet. Jenny Morelli och Ann Lagerström bloggar

Härligt med en tidning som lever upp till sina fina traditioner och hänger med i utvecklingen. Kolla lite i förra numret.

Beställ det nya numret av ViLÄSER !