Varje gång jag ser den här bilden av Milton och hans mamma går det liksom en stöt genom mig. Jag tycker den är så otrolig. När jag ser minimale Milton vila sitt lilla huvud så tryggt mot sin mammas bröst så upplever jag i minnet rent fysiskt exakt hur det kändes när ett litet bebishuvud vilade lika tryggt mot mig. Jag kan känna det duniga lilla håret, kindens mjukhet och minnas den berusande bebisdoften. Men då var det Miltons pappa som låg i min famn. Länge sen, mycket nära.
9 kommentarer:
Men åh, så underbart! Jag minns också de underbara stunderna.
Enastående eller hur!
Mycket!! Och lille Milton är så lik vår Sara som baby.
Enastående är verkligen ordet. Så söt! Så vackert!
En känsla som är så lätt att frammana, som bara finns där som de mest fantastiska stunderna av harmoni som upplevts!! Jag minns också som om det var igår!
Pia, det finns verkligen som ett kroppsminne!
Åh Eva! var din Sara alltså så söt! :)
Eller hur Jenny, visst blir man kär!
Underbar och annorlunda bild som väcker många känslor.
Ja hon var en otroligt söt baby. Ja hon är söt nu också :)
så underbar bild:)
Skicka en kommentar