Milton med småfastrarna
Hela dagen idag var jag tillsammans med Milton medan hans mamma skötte sin bokföring - ja, hon var så klart i lägenheten och tur är det, Milton är en hungrig krabat. Det är en väldigt märklig känsla att hålla honom i mina armar. Jag kan säga att det jag upplevde idag när han låg i min famn, log mot mig, jollrade och viftade med sina små armar i luften, det är sådana ögonblick då världen står stilla. Man kan säga att jag blev Miltonberusad. Tänk att en enda liten människa kan ha en sådan inverkan på mig. Vet ni vad, det kallas kärlek.
7 kommentarer:
Miltonberusad. Det är dagens beskrivande ord. Det säger det mesta om lyckan med små goa bebisar.
Lyckliga dig som får ta hand om ditt barnbarn en hel dag.Kände en gång en man som hette Milton. Han var stor och stark och trygg. Varje gång du skriver om din Milton tänker jag på "min" Milton och med all den kärlek du öser över honom kommer även din Milton att bli stor, stark och trygg.
Kramisar Kim
Miltonberusad var ett vackert ord. Det tar jag med mig in i denna dag.
Kim, vad gulligt! Vad roligt det är med associationer till namn. Visst är det spännande att tänka på namnen när man skriver, hur man laddar en person genom att ge honom/henne ett speciellt namn eller hur fel det kan bli om namnet är fel!
Eva och Eva, fina vänner! Jag är så glad åt Milton, det är en kärlek jag verkligen känner lyfter mitt liv just nu och ni förstår så fint!
Vackert beskrivet!
Tack Monika, kärleken till barn, och nu till ett barnbarn är något så fint.
Miltonberusad... ett vackert ord!
Jag är berusad av mina musketörer!
Vi är lyckligt lottade Eva!
Kram
Skicka en kommentar