Jag har tråkat ut mitt inre barn

Jag blev riktigt inspirerad av ett inlägg från Falkens författarskola av Kerstin Dahlén som skriver om det uttråkade inre barnet - och som jag kände igen mig! Det var en aha-upplevelse som fick mig att förstå att jag väntar på rösten från mitt inre barn som uppmanar mig att skriva.

Kerstin: "Writer’s block - and how to use it av Victoria Nelson handlar om så mycket mera än skrivblockeringar, detta skrämmande ord. Hon påstår här, att när vi fastnar vår skrivprocess, beror det på att vårt inre barn är uttråkat.
Barnet vill alltid leka och ha roligt. När det inre barnet inte är överens med vårt yttre jag,vårt väl uttänkta skrivprojekt, då sätter hon sig på tvären, skriker ”nej”! Jag vill inte, det är tråkigt!” Och då blir det inget skrivet."

Precis så! Jag tänker ut bra saker, men lusten finns inte. Jag vill att det ska vara så som när Gabrielle eller Johanna /huvudpersonerna i mina ungdomsböcker/ talar till mig: "Tror du att man kan stoppa ner mig i en låda va, flytta omkring mig som om jag vore en sak!" väste Johanna till mig en tidigt morgon på Boels och Mats sommarställe. Hon väckte mig och jag gick upp och skrev och skrev det jag hörde henne diktera i mitt huvud. Äntligen kunde jag skriva min fjärde bok om Johanna, Mellan två världar,  och jag älskade att göra det.
Det inre barnet, hon finns! I mig i alla fall. Det finns ett inre barn som jag tråkat ut det senaste året. Ofta är det på ön hon talar till mig, ger mig lust. Så jag hoppas att jag inte tråkat ut denna yngre upplaga av mig själv, att hon lever kvar i mig och ger mig skrivlust.
Böckerna Kerstin skriver om har jag beställt. Det ska bli spännande även om jag vet att jag inte ska ägna mig åt att läsa om skrivande - utan åt att skriva.