Det stormar över ön idag men det är inte stormen som får verandagolvet att bölja som på bilden utan den oskicklige snickaren Javier som lämnade veranden vind för våg i oktober med oskruvade bräder. Idag är vi utrustade med trallskruv och skruvdragare och ska försöka skruva fast golvet. Men när man inte gjort det förut är det många frågor man ställer sig. Som hur brett skruvarna ska sitta till exempel. Det är som när man ska ge någon tips om matlagning och lämnar vaga besked som min mamma sa när jag frågade hur mycket man skulle ta av någon ingrediens: "Jag tar på en höft", var hennes svar. Inte lätt att höfta när man inte gjort det förut. Men vi höftar på!
Men vi förtvivlas icke. Utrustade med skruvdragare ger vi oss ut på det böljande verandagolvet!
8 kommentarer:
Tycker du är fantastisk som tar itu med det själv! Men vilken dålig snickare!!! Lycka till, det klarar du galant! Kram Kim
Ha, ha! Är det jag som höftat?! Ni får skälla på mig i morgon, då kommer vi och kan hjälpas åt!
Kram
Annica
En skruvmejsels avstånd mellan trallen och så skruvar vid varje regel!
Annica, nej raring du gav så precisa instruktioner! Det var när jag skulle överföra dem som det blev en aning förvirrat. Men nu är skruvpaketen snart slut. Vi måste köpa mer trallskruvar och längtar efter att rådfråga er i morgon om diverse!
Annika, tack, bor det en snickare i dig månntro?
Kim, det är så härligt att lära nytt och kunna själv!
Lycka till! Hoppas ni får till det. En sån stor och fin veranda behöver användas. Skam till den som slarvade på det viset!
Jag skruvade trall för glatta livet förra sommaren. I ändarna hade jag tre trallskruvar, men dina ser smalare ut än mina, så två borde räcka. Skruv också vid varje regel, förstås. På en del ställen två trallskruvar, men ibland bara en skruv för att spara lite - men då inte mitt på brädan utan vid kanten, och omväxlande den ena resp. den andra kanten för att brädorna inte skulle slå sig.
Hoppas det blir bra, för det är inte så bra om brädorna hinner slå sig. Risken finns att man inte blir av med det, sa min snickare. Honom frågar jag om råd kring allt ...
Håller absolut med dig! Det gör att man växer som människa. Kram
Peter, vi svenskar förvandlas verkligen på sommaren till ett snickrande, skruvande och fixande släkte. Vi gjorde ungefär som du sa och i morgon tänker jag äta frukost på den nya verandan!
Skicka en kommentar