Utanför fönstret till mitt skrivrum blommar syrenerna och jag vill inte vara någon annanstans!
Jag känner mig god mot hela världen, också mot grannen som ivrigt planterar vildväxande fula jättebuskar framför hela min utsikt mot vattnet. Jag brukar se vattnet härifrån, jag har gjort det i alla år vi bott här, nu ser jag bara hans vilt växande buskar i stället för hav. Men jag kan ju bara gå ner till bryggan och där finns vattnet, det tar mig en minut. jag tänker vara mild till sinnes denna sommar.... varför ska jag låta mig provoceras när solen skiner och syrenerna blommar på min tomt
11 kommentarer:
Godmorgon!
Det låter så underbart med närheten till havet. Men du? Varför gör grannen så?!
Hej P! Godmorgon själv, jag sitter här med min kaffekopp och njuter.
Ja varför? - den frågan är outgrundlig och jag kan inte besvara den så jag tänker inte öda mer energi på att snällt be honom ta ner den några meter.. Jag tänker mig kanske att grannen är olycklig och vill att andra också ska vara det? Eller varför gör man annars så?
Dumma, egoistiska granne!!
Men fint - och kreativt - med lilamarkerad text. Jag känner syrendoften ända hit. :)
Härligt Jenny, din veranda måste vara underbar att sitta på nu!
Eller otroligt rädd för att det ska komma kalla vindar från havet?!
Även jag undrar - varför? Inte för att djävlas med dig helt säkert, men varför? Dock gör du helt rätt i att strunta i det och njuta av allt det undebara istället!
Tråkigt att grannen tagit bort din havsutsikt, men härligt att du tar det med ro och inte retar upp dig på det! Ha det så skönt med syrendoft och havsluft. Kram Kim
Generöst tänkt Eva, generöst mot dig själv. Havet är där, det kan han inte flytta på.
Eva Granne, mellan havet och mig finns bara grannen, det kanske är pur omtänksamhet, han vill skydda mig från kalla vindar?
Annika, svaret är nog tyvärr jo. Men jag njuter av min närhet till havet,varför reta upp sig på småsaker som bara tar energi när allt man kan njuta av är så mycket mer intressant!
Carina och Kim: Sommaren är för ljuvlig för att småsaker ska få reta upp en. Först bad jag snällt i tre år, det fjärde tröttnade jag och toppade själv de högsta fula buskarna - och blev otroligt utskälld av grannen... Valet var att låta fejden förmörka mina somrar eller bara släppa taget. Jag släppte taget... det är skönt.
Skicka en kommentar