onsdag 11 augusti 2010
Jag yrade febrigt och i drömmen hörde jag Johanna
Det var så konstigt inatt. Jag hade jättehög feber och drömde hela tiden. Vem drömde jag om? Min Johanna. Jag hörde hennes röst. Jag visste vad jag skulle skriva, jag hörde henne berätta. Men jag skrev inte ner någonting. Jag bara vred mig i feber och vete sjutton om jag inte yrade också. Så Johanna: Du passar på att närma dig mig när jag är försvarslös? Är jag så svår att nå annars? Har jag stängt dig ute?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Carina! I min feberdimma tryckte jag radera på ditt fina inlägg i stället för publicera - kan du skicka det igen nu när jag är lite mindre dimmig? Jag tror du har rätt, feber sänker garden också och släpper fram saker jag av olika anledningar spärrar. Allt gott!!!
Jag klistrar in det Carina skrev men som jag dimmade bort...
"Jag anar att det arbetas för fullt i dina inre rum, Johanna berättar och kommer fram.
Det är bra Eva! Synd naturligtvis att du hade feber, men det spelar väl egentligen ingen roll, hon finns där, berättelsen kommer att födas, komma till liv."
Skicka en kommentar