(I ett senare inlägg kommer jag att berätta om just hur smärtsamt det var på gymnasiet när jag såg mig tvingad att dölja vad mitt hjärta sa mig var rätt i politiken).
Det är klart att jag är en i knappgenerationen, vi redovisade offentligt de åsikter vi hade om det nu var sossarnas röda nålar, FNL-knappar, Nej till EU eller vad det nu kunde vara. Bilden är ett snabbt urval av knappar jag burit.
Det här valet har öppenheten exploderat på facebook. Massor av mina vänner vattenmärkte sina bilder med stöd för de rödgröna. Vänner deklarerade öppet sina ställningstaganden och många politiska diskussioner startade. Det är befriande och härligt. Jag känner att jag saknat alla de politiska diskussioner vi ständigt hade på 70-talet.Jag tycker mig också märka en skillnad, eller så så finns skillnaden bara i mig själv: Jag har inte samma behov av att övertyga andra om att jag har rätt, jag är mer nyfiken om någon tycker helt annorlunda, mer fundersamt frågande.
Det tycker jag är skönt. Jag minns hur en forntida pojkvän med radikal inriktning (ja snarare självuppfylld av sin egen radikalism) skulle undervisa min pappa, som kämpat för socialism med radikala idéer i hela sitt liv, om vad som var rätt.
Så fram för öppenhet och nyfikenhet i de politiska diskussioner som jag nu hoppas ska blomstra!
14 kommentarer:
Anledningen till att jag ibland inte säger vad jag röstar på är att jag inte vill bli sedd som "moderat", eller "sosse". Jag är mig själv och RÖSTAR på ett parti, men så fort man säger det så ÄR man plötsligt partiet. Det gillar inte jag. Jag vill vara mig själv.. /Z
Hej Z! Jag förstår dig precis. Om jag inte är medlem i ett parti vill jag heller inte bli sedd som det partiet, med ett helt partipaket jag inte tagit ansvar för. Jag är heller inte medlem i något parti. Däremot redovisar jag gärna riktning, vänster i mitt fall. Då känner jag mig som mig själv, med ansvar för det jag tycker.
Jag bara älskar ditt sätt att huvudet på spiken!
Äntligen pratar vi och ventilerar våra åsikter. Och allt detta händer när jag står här med två underbara döttrar som förstagångsröstar.
Så många gånger jag har undrat varför vår politiska hemvist varit ett så tabubelagt område. Jag har i min enfald trott att alla som känner mig kunnat förstå var mina sympatier fanns.
*sensommarkram från mig*
Känner detsamma Eva! Jag tycker som jag tycker men känner samtidigt en stor nyfikenhet på varför andra tycker annorlunda. I min franska släkt har politik alltid diskuterats flitigt och jag är inte sämre än att jag kan ändra ståndpunkt - om någon lyckas övertyga mig!
Hej Pernilla, ja jag minns hur jag som barn/ung var helt förundrad över att vänner inte visste vad deras föräldrar röstade på, det tyckte jag var så märkligt!
Annika, franska middagar med god mat, vin och politik - det är ju liv i det!
Tycker att du och alla kommenterare ovan har rätt. Vad vore politiken utan diskussioner och oliktänkande? Att ställas inför nya tankesätt är ju ett sätt att utvecklas, antingen för att bli mer säker på sin sak eller för att börja tänka i nya banor.
Ps. Fint att du sparat så många av dina knappar. Väcker minnen gissar jag?
Visst är knapparna fina Jenny, tyvärr försvann många i min flytt men det här är några av favoriterna: God is coming and is she pissed - den gillar jag!
Jag röstade på SD
Då försvann en massa vänner, men jag ångrar mej inte
SVERIGE BEHÖVER SD FÖR ATT INTE UTPLÅNAS AV DENNA STORA INVANDRING!!!
Du anonyme SD-röstare, här har du något att tänka på i din djupa okunskap:
Dina bokstäver är latinska. Dina siffror arabiska. Din demokrati är grekisk. Din pizza är italiensk. Din kebab är turkisk. Din alkohol uppfanns av en iranier, och du älskar att åka till Thailand. Din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där roliga på TV är kurd. Din landslagskapten är bosnisk. Visst vore livet tråkigt utan"invandrare"
Dessutom skulle hela hem- och äldresjukvården braka ihop utan invandrarnas oumbärliga insatser
Är det inte bara så fullständigt banalt och typiskt att den som hojtar i versaler om hot av invandring också är anonym. Visa vem du är och stå för dina åsikter!!
Och vad menar du med att Sverige skulle "utplånas"? Som nation eller? Landet ligger där det ligger och vi behöver all arbetskraft vi kan få i vårt avlägsna land för att kunna växa och utvecklas, såväl nationalekonomiskt som socialt. Bland annat för att stå oss i konkurrensen med omvärlden på marknaden. Det är ofrånkomligt i dag, det fattar du väl? Men också för att växa som individer i mötet med andra kulturer. Det är liksom det som betecknar en kultiverad civilisation. Motsatsen är barbarisering där ökade konflikter leder till samhällelig nedbrytning.
Summa summarum: Utan invandring utplånas Sverige. Så enkelt är det!
Eva, du har så rätt. Förr fanns det ofta en politisk diskussion vid kaffebordet på jobbet, eller middagsbordet när vi sågs några stycken. Nu har det varit tyst länge. Jag har verkligen gillat att så många vill stå upp för sina åsikter för att de ska kunna debatteras.
Senast jag mötte en sån stark debatt var i EMU-valet, då vågade vi tala om vad vi tycker.
Annika och Eva en riktig middag med franska vänner får taket att lyfta. S, 19, som är mer tyst av sig tycker att det är som ett skådespel när vi diskuterar.
Jenny, instämmer i vartenda ord! Klokt och sant skrivet.
Eva, nu hoppas vi att denna viktiga och intressanta diskussion om vårt samhälle ska fortsätta. En studiecirkeldemokrati sa Olof Palme att vi levde i, det är något att återerövra. Samla kunskap och diskutera, bryta argument mot varandra.
Studiecirklar precis så. Jag ser hur vi möttes kring olika köksbord i den grå forntiden på 80-talet och studera allt från kärnkraft till framtidens livsmedelsproduktion.
Kunskap skapar demokrati. Men ignorans motsatsen.
Varför vill inte du som kommenterar anonymt stå för vem du är. Varför skriker du ut dina åsikter? Kan du inte föra ett samtal?
Eva: Jag minns den franske professorn Battail som följde den svenska valrörelsen inför EU-valet, i forntiden som sagt, och var så imponerad över dessa diskussioner från basen, fanns inget liknande i Frankrike, sa han. Alla pratade, lärde sig. Det var fantastiskt. Som sagt: Studiecirkeldemokrati.
SD-anhängarna vill känna sig som martyrer... det är deras livsluft. Det ska vi inte låta dem göra. Fram i ljuset bara, argumentera, våga stå för era besynnerliga åsikter och ni ska få mothugg!
Skicka en kommentar