Releasefester utan att rodna - nu ska vi fira våra böcker

Nu får det vara slut på det här att krypa ihop i garderoben och inte våga fira fullt ut. Här ska firas, det lovar jag högtidligt. Nästa bok, i vilken form det nu blir, ska ha en rejäl releasefest. Vi ska göra Jantelagen till en Jäntelag och fira oss!!!

Jag inser en underlig sak: Emma Vall har skrivit femton böcker tillsammans. På de femton böckerna har vi haft en -  1!! - releasefest. Jag vet inte vad det beror på - kanske är det någon form av blyghet. Äsch det är väl inte så märkvärdigt - vi ordnar fest nästa gång, sa vi. Jag tror det är en gnutta dåligt självförtroende, en gnutta att man inte ska förhäva sig, en gnutta blyghet. Det blev liksom inte av när vi var igång som mest, när den nya boken kom var vi redan igång med nästa. Vi gav ut minst två böcker per år, dessutom arbetade vi heltid. Vi jagade runt.
Allt det här är tappra försök till förklaringar av en pinsam sanning. Vi är dåliga på att fira det vi gjort!
Vi föreslog blygt något förlag någon gång att man kanske kunde ordna en releasefest? När det gäller Semic och alla våra bärböcker tjatade vi nog till och med. Nä, sa dom. Okej, sa vi besviket och inte ordnade vi en fest för oss själva. Jo, en gång då, en alternativ Nobelfest med oss och våra vänner. Vi gav alla medaljer och hade jättekul. Och det minsta av våra förlag typiskt nog, det underbara Förlag 404 i Offerdal, ordnade en jättefin fest för oss på torget i Östersund när Kärlek och käk kom. Det var härligt!
Men det var länge sen....

Sedan dess har jag kommit ut med egna böcker, de andra Emmorna likaså. Annica och jag och Maria och jag har skrivit böcker - har ni saknat inbjudan till releasefest? Jo, vi har inte haft några. Nu tycker jag det är så synd. Varför gör vi så mot oss själva? Vi och våra böcker är väl så värda att fira.
Avundsjukt ser jag mina författarkompisar bjuda in till härliga releasefester utan att rodna och jag blir så glad.
Nästa gång firar vi!
Du kommer väl?