Jag kan bara inte förstå det.
När någon framställs i media som snäll och jovialisk finns kanske en baksida, till exempel rädsla för konflikter och oförmåga att ta tag i svåra situationer.
Det tänker jag på när jag med stigande häpnad sett att man lanserar Karl-Petter Thorwaldsson, Kålle som LO-ordförande. Dels ogillar jag att två metallare ska leda arbetarrörelsen, det räcker med Stefan Löfven från Metall. Dels har jag arbetat på ABFs förbundsexpedition som chefredaktör för Fönstret med Kålle som ordförande i flera år och det var inte muntert.
Det var svåra personalkonflikter och var fanns ordföranden? På Metall, utan kontakt, onåbar, i stället för att vara den samlande kraften på förbundet där han var ordförande. Människor blev ganska brutalt sparkade, Kålle syntes inte till, han skickade fram springpojkarna. Jag slutade efter många år på ABF, Kålle kom inte ens och sa tack och hej.
Det är allvarligt nog, men i detta sammanhang är det kanske viktigare att ABF under hans ledning blivit en tyst och passiv organisation. Inte på lokalnivå, där finns brinnande folkbildare/eldsjälar. Men när hörde ni senast ett ord från ABF-ordföranden i kulturdebatten? Tycker han något i tidens brännande kulturpolitiska frågor? Är ABF under hans ledning en spjutspets i debatten?
Är det någon som vet vad Kålle tycker i en enda kulturpolitisk fråga? Nej på förbundsnivån är det tyst och fegt och märkligt konturlöst. ABF har inte funnits i debatten sedan Bengt Göransson var ordförande, det var länge sedan. ABF lokalt, ja där händer det något.Centralt är det som en stor våt hand ligger över debatten. Så blir det med en konflikträdd ordförande, tror jag.
Uppenbarligen pågår debatt om detta, det kan man läsa i LO:s Arbetet. Vad som händer får vi se om en vecka.
12 kommentarer:
Så sant detta som Eva Swedenmark skriver! Jag blev också verkligen chockad när jag hörde att Karl-Petter Thorwaldsson var påtänkt som LO-ordförande och nu troligtvis kommer väljas som sådan.
Tystnad och frånvaro under svåra konflikter alltmedan ABF krympte ...ja så har det varit länge (jag var också på Fönstret under nästan två decennier).
Någon frisk vass och stridbar kulturdebatt och bildning...
Jaså, han är ordförande för ABF... Och då är jag ändå lite bekant med den delen av Rörelsen eftersom svärmor ledde Skåneavdelningen under ganska många år. Jag blev förvånad, verkligen, för han som blir vice var ju till och med gäst i lördagsintervjun för nån månad sedan och många uppfattade nog honom som självklar ny ordförande.
Maria, jag hoppas kongressen inser att man måste ha en ordförande som står pall för debatter och som vågar både ta strid och vara varsam med de han arbetar nära
Cruella, han är en man som är osynlig både inåt i ABF och utåt i kulturdebatten! LO behöver en annan slags ordförande, gärna en som s-ordföranden inte är så tätt knuten till. Det blir lite mycket metallmaktmaffia tycker jag.
Du har helt rätt Eva, jag undrar om Karl-Petter läser böcker? I så fall vilka? Har han funderat på hur alliansens vilja att ta udden av kulturen genom att tvinga in den i en alldeles för liten marknadsanpassad kostym påverkar de människor han är satt att företräda? Några synpunkter på det nya klassamhället? På angreppen mot kulturyttringar som vågar ställa obekväma frågor (jag tänker SCUM-manifestet som teater och Johan Jönssons poesi, till exempel). Går han på teater? Ser film? Vilken roll har folkbildningen i det nya Sverige? Bildningen i stort? Den som inte har att göra med betyg från friskolor, internat eller universitet och högskolor. Jag har inte heller någon aning. Utan eldsjälar ute i landet skulle ABF ligga som ett ruttet maskangripet äppelskrutt i folkhemmets källare. Annica
Annica: Och idag läser jag i Svenska dagbladet hur jovialisk han är....
undrar hur långt det räcker när det börjar storma?
"Kul" också att ledningen blir fyra personer stor, bara för att man måste späda ut gubbarna... Ja, för det hade ju inte gått att ta Kommunals Baudin och så en kvinna. Redan från början. Gör man rätt från början slipper man ofta dyra lappningar.
Cruella! Det är väl en tydlig illustration av grabbväldet i arbetarrörelsen, många gamla SSU-gäng av killar som fortfarande håller varandra om ryggen och sparkar varandra uppåt skulle jag väl tro...
ABF är en gubborganisation, det blev väldigt tydligt när man verkade där. Gubbarna är de enda som får synas och höras. Är det så nya sossarna ska se ut? Nej, tacka vet jag vänsterpartiet. /E
E! ABF firar hundraårsjubileum och har väl aldrig haft en kvinna som ordförande. Den första kvinnliga förbundssekreteraren myglades bort av grabbmaffian på nittiotalet... Ja det finns mycket att göra innan arbetarrörelsen kommer ens i närheten av att vara jämställd!
Trist att läsa dina ord Eva, mest för att de bara konfirmerar min egen syn på detta. Jag har inte haft någon insyn i ABF, som du har haft, men jag ser det från utsidan. Den utsidan är inte speciellt vacker. Som du säger, på lokalt plan, fantastiska eldsjälar, men var finns ABF i den stora debatten?
Monika, det är verkligen med sorg i hjärtat jag skriver om ABF, jag älskar idén med folkbildning och jag drömmer om ett ABF som står i centrum av debatten - i stället för att som under de sista av mina år på ABF slåss mot egna medarbetare och odla interna konflikter. Men kanske väljer man en bra kvinna nu som ordförande - för första gången i ABFs hundraåriga historia?
Skicka en kommentar