Vad säger ni om det här? Jag sitter på ett café i Hoi An, Vietnam och läser boken "Éloge des femmes mûres" - Eloge till mogna kvinnor - som jag fått av vännen J som tyckte boken passade mig.
Just nu minns jag inte vad boken handlade om men jag minns ögonblicket. Den varma solen. Doften av Hoi An. Min känsla av tillhörighet någonstans så långt borta, så olikt mitt Sundsvall långt i norr, ändå var jag där, hemma, lycklig i mig själv. Totalt närvarande.
Ellen satt på andra sidan och läste, hon tog bilden. Det är flera år sedan. Jag längtar alltid dit.
Vad är det som gör att en plats sätter sig i ens själ? Att man alltid längtar dit? Fast det kanske finns saker man inte alls gillar, som inte stämmer med den drömminnesbild man bär med sig ... Ändå en plats i ens hjärta och själ. Hoi An är en sådan plats. Och Paris. Toujours Paris. Alltid Paris.
Vilken plats har du i ditt hjärta, det skulle jag vilja veta?
4 kommentarer:
Min plats finns inte längre i verkligheten, men i mitt hjärta och i min själ lever den för evigt. Aviceiros är namnet. Platsen låg på 1300 meters höjd, var en ekologisk farm ovan molnen men en dag försvann allt ner i dalen nedanför....
Ha en fin dag Eva! :)
Men så vackert och samtidigt sorgligt, Karin på Pettas! Ha en fin helg du också!
Har legat och tänkt på din fråga…och hela tiden kommer Grekland till mig. Ingen särskilt bestämd plats, för jag har upplevt så många underbara utan hela atmosfären med det soldränkta landskapet, musiken på tavernorna, maten och de vänliga och gästfria människorna! Och som du, Paris också, men även Skottland, vars ljunghedar och stormiga klippor jag aldrig kan glömma. I mina minnen återvänder jag ofta till dessa så olika platser och alltid känner jag lycka.
Island tog mitt hjärta med storm. Det var så oväntat. Jag längtar ofta tillbaka till gården i dalen, med utsikt mot Eyafjallajökutl.
Skicka en kommentar