Releaseparty har jag nästan aldrig haft - åh vad jag ångrar det. Just i kväll var jag på Jenny Åkervalls release för debutromanen Jag tjänar inte. Goda snittar, bubbel, mingel och trevliga människor som köper boken och grattar och är glada - varför satsade jag inte på det? Vi tyckte ofta inte vi hade tid för vi var alltid inne i nästa bok. Kanske hade vi heller inte råd och förlagen var kallsinniga. Så dumt. Alfabeta hade aldrig mingel på den tiden vi gav ut våra Emma Vall-deckare där. När Annica och jag skrev Bärböckerna bönade och bad vi ändå Semic om ett mingel - men de var kallsinniga.
Nya tider nu... Det är bra. Klart man ska fira en ny bok. Nästa bok får det bli ett mingel!
Jag ser så fram emot att läsa Jennys bok Jag tjänar inte
Hon skriver om miljöer hon väl känner till som talskrivare, journalist och socialdemokratisk politiker som arbetat nära bland andra Mona Sahlin (jo hon var på releasepartyt också). Jag vet hur intensivt Jenny arbetat med boken och återkommer när jag läst denna säkert insiktsfulla samtidsskildring av politikens villkor.
7 kommentarer:
Klart du ska ha mingel, en bok förtjänar att firas ordentligt!
Det är klart du ska ha ett releaseparty för din nästa bok! Allt som kan firas ska firas! :))
Anneli, du har så rätt. Problemet kanske har varit att jag inte riktigt tyckt att jag borde göra mig synlig på det sättet en release kräver. Det var inte självklart att ta plats när jag växte upp. Men det är ljuvligt att så många gör det nu med självklar stolthet!
Margareta, jag är helt inne på din linje nuförtiden, med stolthet ska jag fira nästa gång när det nu blir!
Hej Eva!
Har precis läst din bok "förfärande är var ängel"
Den gick rakt in i mej.
Men vem är jag?
Jo dina barns (E & E) gamla "dagis fröken"
Upptäckte din blogg genom din vän Margareta W.
Kul att hitta dej igen efter alla dessa år.
Tänker alltid på din äldsta E när jag träffar min E.
kram
Pia T.
Men åh Pia vad roligt att höra av dig!! Och tack för gulliga ord. Jag fylls av minnen av den underbara dagistiden på Glasmålningen, båda mina döttrar talar alltid så väl om sitt dagis och sina fröknar.
Din E, hur gammal är hon nu?
Kram!
Eva
Ja tiden går såå fort! Min E är 30 och årsbarn med din yngsta E.(F är 25.)
Förstår dina känslor nu när hon är så långt borta.
Min E åkte till Australien för att plugga en termin men den terminen blev sju med ett besök hemma en gång/år.
Nu är hon i alla fall hemma ibland även om hon arbetar utanför Sveriges gränser en hel del.
Hälsa dina härliga barn.
jag har så många fina minnen från tiden med din familj.
Kram
Pia
Skicka en kommentar