Min vitsippebacke och årets första verandakaffe
Det är lite rörigt ibland innan man kommer ut till ön, det finns ingen affär, ingen kiosk, man får kolla båttider och båtbyten, litet pyssel är det. Men när man väl är ute, när Silverö lägger till vid bryggan, då är det ljuvligt.
En gång gjorde jag en fasansfull magnetkameraröntgen, ni vet man blir inskickad i ett smalt rör. För att inte få panik och slita mig loss och lämna sjukhuset visualiserade jag hur jag gick stigen upp från bryggan till mitt lilla röda hus, ön är bilfri förstås, små grusade stigar är våra vägar.
I mina tankar gick jag den lilla vägen, följde med blicken blommorna vid kanten, rosenbuskarna, en och annan mördarsnigel ... och klarade min röntgen.
Jag älskar att gå den lilla biten i verkligheten också. Se mitt hus ligga där i backen och vänta på mig, omgivet av skira björkar och idag mängder av vitsippor. Många snälla grannar som Kent som hjälper mig med vattnet och hans vänliga fru Marie. Jag känner mig välkommen. Laxwok hos Katta nu i kväll och sedan sjunka ihop här på verandan med tända ljus.
Jag är på ön igen. Tillbaka i sommaren.
3 kommentarer:
Underbart Eva!
Tack Jane, och hälsa på mig här i sommar!
Oh det låter helt underbart! En ö en hel lång sommar...:))
Skicka en kommentar