Mitzi i mitten höll jag faktiskt en liten tumme för när nomineringarna till Augustpriset kom. Den är skriven av Mårten Sandén som skriver många fina böcker för barn och ungdomar. Jag gillar hur han skiftar mellan olika kategorier och olika slags böcker. Kanske mest känd för Petrinideckarna, men han har skrivit mycket annat. Han är också en person som ofta skriver klokt och tänkvärt om barnlitteratur, en eftertänksam person som jag uppfattar det.Dessutom gör han något helt annat, han skriver också musiktexter. Plötsligt såg jag honom i rutan under en Melodifestival, då var han textförfattare till Alcazar (Stay the night) och han har också spelat i olika band. En sån kontrast till hans nuvarande framtoning i snygga lite old fashioned välskräddade kostymer och kavajer. Gränsöverskridare, det gillar jag.
Men Mitzi då. En liten flicka som hamnar mitt emellan föräldrarnas gräl. Den barnsliga pappan sätter sig och tjurar på balkongen. Mitzi och hennes farfar är fina vänner, de spelar bland annat schack ihop. Nu inser de att de måste ha en plan för att skrattet ska komma tillbaka till Mitzis familj. Så fint och ömsint skrivet.
När jag läst den så hittade jag i min hylla De dödas imperium, den tredje delen i en serie om den märkliga Jannike. Nu 18 år. Kär i en flera hundra år gammal man som ser ut att vara lika ung som hon men visar sig vara vampyr. Hon löser förbannelser, reser genom tiden. Ja det är en märklig och härlig och skrämmande värld Mårten målar upp. Både skräck och science fiction, socialt patos, kärlek ... genreöverskridande. Det är galet att börja med den tredje boken, jag vet. Men nu ska jag läsa de två första också, Den femte systern och Det viskande barnet.
15 kommentarer:
Mårten skriver mycket bra Eva, han är också en mycket uppskattad vän. Den nya boken har jag inte läst, får nog lägga den till min att-läsa-lista. ;-)
Tack för tipset!
Vet inte varför, men du har varit mycket i mina tankar senaste tiden...
Kram Kim
Mårten känner jag inte, däremot hans syskon och särskilt hans bror:-) De hade sommarhus i vår by under några år och föräldrarna har det nog fortfarande, fast det var länge sedan jag såg dem... Jag har bara läst Petrinideckarna. En av dem utspelar sig för övrigt på Haväng och i byn där vi är på somrarna, och sånt är ju extra roligt. Visst är det kul när det finns många strängar på lyran!
@ Eva Swedenmark: Fin recension!
@Cruella: Jag tror jag vet vem du är,och dina svärföräldrar känner jag i så fall. Jag är pappa till Mårten och hans syskon. På grund av flytt (inom Lund) med mera blev det inte mycket sommar för oss i år men vi bodde där i september och hoppas på nästa sommar.
Kim, visst är det härligt med alla dessa fina barnboksförfattare, varav du är en! Kim, den omtänksamma, och synnerligen flitiga... Kram!
Cruella, Björn... här träffas ni på min blogg :) Det var roligt.
Tack för inlägg, Björn!
Och Cruella, jag älskar mångskapande,genreöverskridare.
Mårten var förresten studiekompis på psykologin med min brors sambo Maria, visst är världen liten ibland.
Björn, vad roligt att se dig här hos Eva:-) Vi har ju träffats personligen också, i men trots att byn är liten är det lätt att gå om varandra, så det var nog några år sedan nu. Vår storfamilj hänger också lite borta i änden, så att säga. Ni får komma på kaffe i trädgården nästa sommar helt enkelt!
Härligt med människor som inte fastnar i en genre - ska försöka få tag i någon av ovanstående böcker.
Jag gillar att bloggen blir en mötesplats!
Ja Marina, titta gärna på Mårtens fina författarskap! Det står ju så löjligt lite i tidningarna om barn- och ungdomslitteratur idag så det är kul att tipsa om det.
Ja, vad kan inte hända på Nätet?
@cruella: Jag minns också att vi träffats - måste ha varit i våra barns hus, på den tiden det så begav sig. Ni är väl också vänner med Sasha och hans fru som jag inte kommer ihåg vad hon heter. Och ska den tragiska sanningen fram minns jag inte vad du heter på riktigt heller ;-) Så är det när man blir gammal och har fyra barn, alla med vänner som man träffat i olika sammanhang. Är det bra med Lennart och Gillian?
@Eva: Roligt att du lyfter fram Mitzi, jag tycker den hör till Mårtens absolut bästa, och att den är en användbar utgångspunkt för samtal mellan barn och vuxna. Jag hoppas att den kan bidra till ökad förståelse av skillnaderna mellan extroverta och introverta personligheter.
Björn och Helena, det är ju väldigt roligt det här! För när du, Björn, frågar om Gillian inser jag ju att det är den otroligt entusiasmerande och kloka ABF-Gillian som jag hade kontakt med när jag var redaktör för Fönstret. Som sagt: Liten värld den vi rör oss i.
Björn, jag tycker den är väldigt bra. Det är också härligt med en så fin skildring av en farfar och ett barnbarn. Lyhört skildrad ... han måtte ha haft bra förebilder att studera :)
Jo, Eva, Mårten hade ett mycket gott förhållande till sin egen farfar, och jag tror att vissa drag hos Mitzis farfar kan komma därifrån.
Björn... jag tänkte förstås så här: Mårtens barn har säkert en väldigt fin farfar att diskutera med :)
(Klädsam rodnad)
Vet du förresten att Mårten också har blivit farfar i år? :o)
Skicka en kommentar