Rutinkontroll hos doktorn igår. Allt var fint, hjärtat var bra, allting pumpade på som det skulle och värdena var bättre än för ett år sedan. Trots att jag inte mått så toppen och fortfarande hostade.Den snälla doktorn tog min hand, såg på mig och sa: "Om jag var din mamma skulle jag säga: dina ögon är matta, ta det lugnt ett tag till."
Gullig läkare eller hur? Kanske hade varit mer realistiskt om hon tagit min hand och sagt: "Om du var min mamma ..."
Det var så rart.
Alldeles innan hade jag haft en härlig snackstund medan sköterskan tog mitt EKG.
"Man ska ha läkare som ser på patienten, inte tittar in i skärmen. Det är sånt som ska få kosta, men så är det sällan idag", sa hon.
Lämnade mottagningen med lätta steg. Det var precis så mänskligt som jag vill, jag kände mig inte bara som ett personnummer, en i kön som ska prickas av, utan som en människa.
Tänk att det är något man får vara glad för idag!
12 kommentarer:
Roligt att höra. Det här har jag försökt lära ut till mina läkarstudenter under nästan 25 år som studierektor på SÖS och ansvarig för just kursen hur man undersöker,lyssnar och talar med patienterna. Det var uppmuntrande att höra dina erfarenheter. Krya på dig ytterligare och God Jul!
Det är så himlaroligt när man blir behandlad som en människa i just de här sammanhangen. Att se människan börjar bli snudd på unikt och när det händer känns det jättefint. Grattis till god hälsa!
Det är sådana man önskar att alla inom sjukvården orkade ge sig tid att vara.
Grattis till ett gott hjärta – men det visste vi ju redan, utan något läkarutlåtande!
Tack Olle! Vilket viktigt arbete du har där. Den mänskliga kontakten, att faktiskt bli hörd och sedd som den människa man är, är ju så viktig.
God jul till dig också!
Pettas, jag märker att jag blir alltmer som min mamma, hon pratade alltid med folk, på affärer och vid busshållplatser ... jag tycker om att möta blickar och se människor. Och hos doktorn är det jätteviktigt.Bästa hälsningar!
Håller med Marina, och tycker det är hemskt med de stressiga arbetsförhållandena på många sjukhus som gör det svårt att hinna och orka just detta viktiga!
Karin, du är så fin! Kram!
Som numera pensionär gör jag inhopp i undervisnigen med samtalsträning (och lyssnande!),videoupptagningar med skådespelare mm och jag slås av hur lyhörda och intresserade de blivande kollegorna är. Jag är ganska optimistisk inför framtidens möjligheter att få bättre utbildade läkare inom det här helt avgörande området i läkarutbildningen.
Vad skönt att allt var bra med dig och ditt hjärta! Jag läser om hur många möts av stressad sjukvårdspersonal men själv har jag bara positiva erfarenheter. Min "egen" läkare lyssnar alltid noga och tar mina krämpor på allvar. Jag upplever aldrig att hon tittar på något annat än mig och ger mig den tid jag behöver.
Olle, jag tänkte väl att du inte gått helt i pension ... tror du har så mycket att förmedla till nyutbildade läkare!
Jag har några riktigt bra läkare, Margareta. Men min närmaste Vårdcentral är ett elände. Jag träffar så trevliga kvinnliga läkare där - men något verkar skrämma bort dem från den arbetsplatsen för de stannar aldrig länge. Några månader, sedan vips har de slutat. Ett mysterium jag grubblar över.
Skicka en kommentar