Östlunds nya film Turist utmanar hela idén om den manlige hjälten. Fransk testpublik förfasar sig över gråtande man och undrar varför curlande svenska föräldrar inte ger ungarna en örfil i stället? En film jag vill se!
Sällan har jag blivit så nyfiken på en film som på Ruben Östlunds Turist som nu visas i Cannes och tävlar i kategorin: Un certain regard. Nyfikenheten väcktes av en intervju i DN idag. : Han vill visa festivalen lögnen inom kärnfamiljen.
Det är en film som utmanar hela idén om den manlige hjälten, berättar han där. Huvudpersonen Tomas sviker i en nyckelscen sin familj. Han tror att en lavin ska drabba det glassiga skidortshotellet är han är med familjen, i full kontroll över sitt bekväma liv. Men när lavinen kommer så räddar han bara sig själv och överger familjen. Men det var ingen lavin, bara snörök och han står där - naken med skammen. I stället för att erkänna ljuger han om det han gjort och går bara mer och mer vilse.
Hur går det sen? Oj vad jag vill se den filmen.
När den testvisats är det särskilt en scen som fått publiken i uppror: Johannes Bah Kunkes gråtscen.
"Tanken var att huvudpersonen skulle gråta den mest patetiska gråten någonsin. Ett totalt opoetiskt bölande där snoret rinner, en gråt som inte väcker någon som helst sympati hos kvinnan. Fan vilken enorm aggression detta redan väckte bland testpubliken i Frankrike och latinoländerna. De bad mig genast att ta bort denna "mycket besvärande scen". Något som bara fick mig att vilja gå ännu djupare in i det."
I Frankrike undrade också testpubliken varför de curlande svenska föräldrarna inte helt enkelt gav de besvärliga ungarna en örfil när de bråkade.
Min film utmanar hela idén om den manlige hjälten, säger Ruben Östlund.
Undrar hur jag kommer att reagera när jag ser den?
Visst blir man nyfiken?
7 kommentarer:
Han gör mycket speciella saker! Otroligt obekväma, både att se på och för de tankar som väcks hos en själv, inte alltid så snygga... Fantastisk reaktion hos testpubliken, vilken femetta måste han ju ha tänkt, Ruben:-)
Såg du "Play", hans förra? Kan verkligen rekommenderas den också.
Jag har en sådan där snorgråtande son. Nej, han är inte 3 år han är 42 om en månad och är 190 lång.
När han blev sviken av sin fästmö - brast allt och jag stod med armarna om honom - han brölade på.
Senare fick han sitt första barn i ett annat förhållande. Min son grät flera gånger om dagen i två veckor över undret som var hans.
Cruella, kickligt att få åskådaren att fundera så intensivt över sina egna reaktioner, beteenden. Visst är det fascinerande att läsa om den franska testpubliken, hur reagerade den svenska undrar jag?
Ebba! Tack för att du berättar så fint. Din son tycker jag verkar vara en en modig man som har nära till sina känslor och vågar visa det.
Hur i hela friden kom den där anonyma kommentaren in?
En svensk publik hade antagligen reagerat lika starkt om det hade förekommit örfilade barn kan jag tänka.
Tack Cecilia! Bra att jag har uppmärksamma läsare, sådana anonyma kommentarer brukar jag aldrig släppa igenom. Nu är den borta.
Ja jag tror verkligen att en svensk publik skulle bli rasande över en sån scen. Det är jobbigt i Frankrike att se hur lättvindigt barn får örfilar.
Skicka en kommentar