Hej då vackra ö. Nu kommer jag hem till min lilla stillsamma ö. Inget hav som stormar så att röda flaggan hissas. Inga vilda berg. Men min ö. Min själs landskap. Där jag trivs bäst.
Men utflykter är underbara och äntligen fick jag uppleva det levande färgstarka matglada Sicilien.
På stranden har jag läst en roman om matlagningskurs på denna ö som leder till både det ena och det andra. I den är alla sicilianare gudomligt vackra. Det är inget jag tänkt på. Men jag har tänkt på att det är väldigt många på denna ö som kan en hel del svenska. Så även om jag inte har varit här förut förstår jag att det är många svenskars favorittillhåll.
Och många svenskor blir kvar, meddelade oss igår en glad svensktalande ortsbo.
Men jag far hem.
Min ö väntar. Sommarön.
10 kommentarer:
Verkar som om ni haft det underbart och härligt med en ö hemma som väntar också :-) Kram
Ibland är det faktiskt så, att de där orden "borta bra men hemma bäst" stämmer rätt bra...
Härliga, välsmakande! minnen är underbart att bära med sig till sin egen lilla plätt där man har sitt hjärta! Vilken lycka! (Ingen stilig sicilianare som åker åt andra hållet!!:))
Javisst är det underbart med semester, med gudagott att komma hem igen.
Kram Kim
Välkommen hem! Hoppas du och din arm mått bra i värmen!
Jenny, ljuvligt att veta att ön väntar!!
Bra talesätt Marina, instämmer.
Ja vilken lycka med en sådan resa Margareta. Och jag misstänker att en hel del italienare också rest vägen hit och blivit kvar. Men jag packade inte ner någon i min väska :)
Ja vilken lycka med en sådan resa Margareta. Och jag misstänker att en hel del italienare också rest vägen hit och blivit kvar. Men jag packade inte ner någon i min väska :)
Kim, nu ska jag planera mitt sommarskrivande! Kram!
Skicka en kommentar