Ett långt tag har det skvallrats om att Hugo Rask i Lena Anderssons bok egentligen är Roy Andersson. Vaddå är? Han är kanske en förlaga till en litterär gestalt. Men när jag läser hennes bok vill jag varken tänka mig Lena eller Roy i de gestalter som skildras. Så platt det blir. Litteraturen goes Hänt i veckan eller?
Ska nu alla redaktörer slita sitt hår innan de får mannen, den gifte, i hennes nästa roman att erkänna att jo det är han.
Ska Lena och Roy fösas samman i tevesofforna för att prata ut?
Tröttsamt!
5 kommentarer:
Instämmer, det verkar ligga i tiden, det blir väl inte tillräckligt individualistiskt med fiktion. Fiktionens styrka är väl just den att den INTE är knuten till individ!
Anna: Jag läste en så fruktansvärt rolig parodi på Roy bekänner att han är Hugo Rask men vill inte vara en Royboy - idag i Nöjesjournalen, ironi på hög nivå!
http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/jag-ar-hugo-rask
Länken till den fruktansvärt roliga artikeln om Hugo Rask!
Hahaha, ja den var bra Eva😀
Den var gårdagens bästa skratt, Anna!!
Skicka en kommentar