 |
| Den här bilden av min pappas familj togs på Seskarö1913. Pappa Gösta är den lille i knäet på min farfar Axel. |
Nya fakta om hur släkten på pappas sida utvandrade från Värmland till sågverksdistrikten i Medelpad, hur farfar sedan flyttade runt på sågverken från Västervik till Seskarö innan familjen kom tillbaka till Sundsvall igen. Bilden ovan har jag aldrig sett tidigare.
Vi var rörda och omskakade och fyllda av minnen. Jag fick till exempel för första gången se en film från min studentdag som Arnes pappa tagit. Jag fick lyssna till sången Arnes pappa Manfred skrev till min mamma Gulli på hennes födelsedag 1940: "väl vet jag nog, att hyllningen, den djupaste och största, den bringas kan av endast en och dennes namn är Gösta". De älskade varandra genom hela livet mina föräldrar.
Jag fick se mina unga vackra älskade föräldrar, sedan länge döda,vandra omkring alldeles levande på film. Då grät jag.
13 kommentarer:
Vad härligt att riktigt fördjupa sig i familjeminnen. Viktigt att känna till sin historia (när nu så många verkar glömma var de kommer ifrån). Och kära föräldrar är vackert, kärlek överlever och fortplantas :-)
Kram
Oh så fint Eva! jag förstår vilken upplevelse det var för dig. Jag har själv lite (alltför lite..) foton av mina föräldrar, mor och farföräldrar och de vårdar jag ömt.
Härlig bild och härligt med dessa djupdykningar i minnesbrunnar!
Och visst är pappa Gösta lite lik Milton på den där bilden?
Jenny, jag tror verkligen deras kärlek lämnade spår hos mig. Deras tillit var så fin, till varandra, till oss barn.
Margareta, jag har heller inte många bilder, framför allt inte rörliga - så det blev en stark upplevelse.
Karin, det var fint att sjunka ner i minnesbrunnen tillsammans. Och vet du, jag tänkte precis detsamma om pappa Gösta och Milton!
O vad jag blir avundsjuk på dig nu. Har i över ett års tid försökt att hitta min fars farfars föräldrar som också kom från Värmland och via Sveg sedan hamnade i Medelpad vid sågverken. De bodde i Skedvik , Skönvik, Ortviken, Timrå Och Östrand m fl orter. Problemet är att farfars far föddes i Sveg 1860 och där brann kyrkogården ner ca 1870 och med den alla viktiga dokument från kyrkan. Både min far och farfars far hette Nils Larsson och det verkar vara väldigt vanliga namn i Värmland. Men jag har fått löfte av en granne som är superforskare att han ska försöka hitta andra vägar att söka. Jag är tyvärr ensam i släkten om att vilja veta nåt också.
Hoppas du får veta mer, bästa Askott! Visst är det märkligt med alla som kom vandrande från Värmland. Bodde de månntro på Hovid på Alnön dina släktingar? Där var min farfar och farmor vid förra seklets början.
Vilken jättefin bild och vad roligt att kunna dela det med en kusin, ofta har man ju bilder från lite olika håll/perspektiv som kusiner. Och vad roligt det måste ha varit med filmen från din studentdag! :-)
Anna, det är fascinerande att tala med sin kusin och jämföra våra olika familjer! Hur han utifrån upplevde min familj och jag och min bror hans familj. Dessutom är John, min bror, yngre än vi och har en annan syn på det som hände ibland. Otroligt spännande att mötas ärligt och berätta för varandra. Och att se mig själv som student - svindlande!
Den enda som bodde på Alnön var en man som hade ett trolovningsbarn med min pappas faster Ingegerd Larsson, han hette Oscar Gideon Åsman och de gifte sig aldrig. Ingegerd levde ensam med sin dotter. (Kuriosa Ingeged dog på min födelsedag 7 dec då hon hade fyllt 102 år)då bodde hon i Motala.
På Hovid, Alnön, har jag till och med en del i en tomt. Av ren sentimentalitet, där finns inget kvar av sågen där farfar arbetade och inget av herrgården. Sundsvalls politiker är inte bra på att bevara sin historia!
Spännande att få sig en bit familjehistoria med hjälp av bilder.
Skicka en kommentar