Jag bryr mig inte ett dugg om vem som tror sig vara Hugo Rask

Ett långt tag har det skvallrats om att Hugo Rask i Lena Anderssons bok egentligen är Roy Andersson. Vaddå är? Han är kanske en förlaga till en litterär gestalt. Men när jag läser hennes bok vill jag varken tänka mig Lena eller Roy i de gestalter som skildras. Så platt det blir. Litteraturen goes Hänt i veckan eller?
Ska nu alla redaktörer slita sitt hår innan de får mannen, den gifte, i hennes nästa roman att erkänna att jo det är han.
Ska Lena och Roy fösas samman i tevesofforna för att prata ut?
Tröttsamt!

Från lågmält till vildsint om litteratur - alltid inbjudande

Det finns ett verkligt smultronställe för bokälskare i Stockholm. Jag var där igår och lyssnade på min vän Zac O´Yeah som pratade skojsamt om sin nya smågalna deckare Operation Sandalwood! Ett dödligt uppdrag för Mr. Majestic (Ordfront 2013) som jag ser fram emot att läsa. Samtidigt framförde rockmusikern Stellan Wahlström ett urval låtar skrivna under resor i Asien.
Vad är det för plats? Jo Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan förstås. Rönnells är Stockholms och Sveriges största antikvariat som i åttio år har funnits i samma kvarter. Tre våningar böcker i välsorterat antikvariat. Dessutom mötesplats för de mest olika, men lika inbjudande, lågmälda eller vildsinta temakvällar om litteratur.
Helt underbart. På bottenvåningen gör man plats för en liten scen, ställer upp ett gäng stolar och sen kan vad som helst hända för oss lyckliga som får plats.
Man kan gå med i Rönnells vänner, det är viktigt, den fina platsen var hotad  av brutala hyreshöjningar men lever vidare. Läs mer på deras hemsida.
Vi som värnar litteraturen måste bara vara med.
Just nu läser Bodil Malmsten ur sin favorit Thomas Bernhards böcker varannan tisdag. Kön första tisdagen var 150 meter lång. Jag har förköpt biljett till nu på tisdag.

Nu är det min tur att få litteraturtips

Det är allt bra lustigt här i livet hur allt går i cykler. Jag tänker på min lille bror John, hur jag bar hem böcker till honom och var så stolt över hur fint han läste och hur klok han var. Idag är det han som förser mig med boktips och kloka tankar från sin utkikspost som kulturredaktör på LO-tidningen och översättare och allmänt klok person.

Och jag tänker på Elin, min lilla intensivt bokläsande dotter som alltid älskade att läsa och att höra sagor. Jag köpte böcker till henne, jag älskade att göra det. När jag var redaktör för Fönstret fanns det ett överflöd av böcker till henne i vårt hem.
Och idag - nu är det hon som är bokredaktör på Kattis och lånar mig sina nya böcker. Jag tycker förresten att ni ska läsa hennes boksidor och hennes blogg, kunniga, kloka och alerta recensioner och intervjuer. Kattis skulle satsa på ännu fler boksidor, för är det något kvinnor gör idag så är det att läsa och intressera sig för litteratur.

Hertas berörande tal: En svetslåga genom ytligheten

Jag blev berörd av  Herta Müllers tacktal igår. Mitt i glammet stiger en späd kvinna fram, enkelt klädd i svart och vågar tala så utan förställning, ur sitt hjärta om sina upplevelser, om vad som fört henne till denna plats, detta pris. Så enkelt och värdigt. Samtidigt fyllt av stolthet och glädje.
Ni läser väl hennes Nobeltal om näsduken? En fantastisk text som jag kommer att bära med mig i mitt minne.
Motiveringen till Nobelpriset är att hon: "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap"

Släpp dikterna loss, sluta tolka, läs med hela din själ

Släpp dikterna loss, sluta tolka, läs med din själ och du blir en visare människa. Det tror jag på - av hela min själ.

Jag fortsätter tänka på lust och läsning denna regniga dag. När jag läste franska var det mycket litteratur, auktoritär litteratur. Dikterna skulle analyseras, explications de texte. Det gick, som jag såg det, ut på att analysera vad författaren ville med dikten. Som om jag brydde mig! Dikten jag läste gjorde jag till min och vad någon fjärran författare tänkt eller inte tänkt ut för subtiliteter, det brydde jag mig inte om. Jag läste med hjärta och själ och min tolkning var min, hävdade jag. Fick inte mycket respons för det synsättet av de otroligt spydiga lärarna i franska på den tiden.

Nu läser jag John Swedenmarks utomordentliga klokbok Kritikmaskinen och andra texter. Arbetet i själen heter ett avsnitt. Läs det. "Jag drömmer om att befria min samtida poesi från litteraturens fjättrar", skriver han. "Poesin är inte gjord för att tolkas utan att levas med."
Att läsa dikter är ett själens arbete, menar min bror så vackert. Men att tolka är någonting annat, ett sätt att smita undan arbetet i själen. "Jag tror att dikterna vänder sig till alla, men ett djupt missförstånd står ivägen; den fixa idén att man ska tolka." Som John ser det så hålls dikterna idag fångna i ett "sinnrikt system av glaspärleestetik, litteraturvetenskap och modersmålsundervisning".

Läs den fina recensionen av Johns bok här Aftonbladet

Läsning som lust

Bokhora har släppt Album - som jag ännu inte läst men såklart ska läsa. En debatt om hur man skriver om böcker har blossat upp på nätet och den är uppfriskande. Jag gillar verkligen Lisa Förare Winbladhs kloka inlägg - läs här

Vad glad jag är över mångfalden av bokälskande röster på bloggarna, inte minst Bokhora eller En annan sida, Lyrans noblesser, alla dessa positiva tips, alla dessa spontana härliga ärliga texter som vittnar om upplevelser av bra läsning. Mångfalden av röster också - det är snålt med utrymme på tidningarnas kultursidor och nog sjutton trampar recensenterna i varandras fotspår och skriver likartat om samma böcker alltför ofta. Bra litteraturkritik behövs såklart, men kritiken som den är idag tål i sanning att diskuteras. Man behöver vädra i de ofta dammiga recensionsrummen, släppa in nytt. Som man gör på bloggarna. Påminna sig även det inte dagsaktuella, det som gett läsupplevelser och som man kan komma tillbaka till - som många bloggare gör.

Jag har aldrig fått så många inspirerande lästips som sedan jag började blogga, det finns en vildvuxen rikedom i tipsen som är härlig. Och det är på bloggarna jag först läser om till exempel Igelkottens elegans, /La Bibliofille/ min just nu stora läsupplevelse. Bloggarna är verkligen litteraturens härliga vardagsrum med plats för många, dörrar som öppnas, många röster, skratt och diskussioner och en tillåtande atmosfär medan mycket av det jag läser av de stora tidningarnas litteraturkritik är så gnidigt ogeneröst och ängsligt sneglande, finrumsläsning liksom. Ibland är det trots min läsvana riktigt svårt att begripa sig på vad vissa recensenter skriver - och vilka de skriver för. Utrymmet är dessutom så förtvivlat snålt - se den styvmoderliga behandling barn- och ungdomslitteratur får till exempel.

Ett manifest som inspirerar, öppnar i stället för att stängsla in

http://www.dn.se/dnbok/manifest-for-en-olovlig-litteratur-1.938468

Ja! Det underbara tillåtande manifestet känner jag mig inspirerad av!

"Vi vill korsbefrukta, ympa, låna, stjäla, ge, tvinga oss på och dela med oss av våra hemligheter. Vi vill resa, komma hem, experimentera, urarta, kommentera, reflektera över oss själva, världen och vårt skrivandes plats i alltsammans i en angelägen, levande samtida prosa som blickar bra mycket längre än ner i den egna naveln.

Vi vill arbeta tillsammans med våra kolleger för förbättrade villkor i stället för att peka finger åt varandras val och verk.

Vi införlivar också revirpinkarna i litteraturens ohejdbara rörelse."

Två personer besjälade av litteratur och skrivande

Min dotter Elin arbetar på Kattis & Co. Hon är besjälad av skrivande och litteratur. Min bror John är lika besjälad han. Han är översättare och arbetar på LO-tidningen som kulturredaktör. Där gör han oumbärliga kultursidor. Elin och John delar samma passion för litteraturen och skriver alltid klokt och läsvärt - om det så är i ett blankt magasin, på Aftonbladets Wendela, eller i fackförbundstidningar som LO-tidningen eller Mål och medel.

Jag fyndar flickböcker med röda ryggar

Jag älskade B Wahlströms flickböcker med de röda ryggarna när jag var barn. Det går en rysning av välbehag genom mig när jag ser dem. Nu hittade jag i vårt bryggbibliotek en hel hög med gamla flickböcker som någon skänkt. Bland annat tog jag två böcker av Inger Brattström som är en vän från Författarförbundets barn- och ungdomssektion, BUS. Sandra är inte som andra från 1948 och Karusellhuset från 1953

BUS har medlemmar i alla åldrar och alla är synnerligen tidlösa. Inger Brattström till exempel, född 1920 fortfarande aktiv i BUS och som författare, skrev sin första flickbok, Elsies svåra år, när hon var 16 år, 1936 alltså! De första böckerna utspelar sig i trygga villaförorter. Inger skriver än idag och ger ut nya ungdomsböcker. Nu ofta om mindre privilegierade ungdomar t ex i Hittebarn från Bangalore, Ravindras väg från byn och Susila Sanna tur och retur handlar det om adoptivbarn från Indien. I Selime - utan skyddsnät handlar det om en flyktingfamilj som inte får stanna i Sverige.

Nu ska jag läsa om Sandra!

Noveller från Vietnam som jag ska läsa på en liten ö i Sverige

Det här är sommar för mig: Kvällsdopp i svala havet, men luften är varm. Sedan tvättade jag håret i regnvatten på verandan så det står som en fluffig om än oredig sky runt mitt huvud.
Kaffe med lilla 85% chokladbiten.
Och så packar jag upp min nya bok När man är ung av Phan Thi Vang Anh, noveller av en suverän vietnamesisk ung författare som La Bibliofille tipsade mig om. Tranan har gett ut boken förstås.

En gång fick jag ett eget Ex libris av min pappa, det måste jag hitta igen

Jag gör gärna reklam för fina lästidningen Vi läser. Just nu har de ett kanonerbjudande. Man får två ex av tidningen plus ett jättefint Ex libris med sitt namn att klistra in i sina favoritböcker för en billig penning. Det är formgivet av Lotta Kühlhorn som bland annat gjort de härliga omslagen till våra bärböcker. Jag slog till direkt på ett av motiven. Jag valde detta, det finns tre motiv. Ex Libris är latin och betyder "Ur vederbörandes boksamling" - alltså en liten lapp man klistrar in i boken som talar om att just den här boken tillhör den vars namn är tryckt eller skrivet på Ex librismärket. Ett märke att klistra in i favoritböckerna så att du vet att de alltid hittar tilbaka till dig. Nu minns jag plötsligt att jag fick ett eget Ex Libris av min pappa en gång för länge sedan. Det måste jag leta upp!

Vilka litterära sällskap är ni med i?

Vilka litterära sällskap är ni med i? Själv är jag med i Sonja Åkesson-sällskapet och får trevliga brev och information därifrån även om jag sällan hinner med mötena - som dessutom ofta äger rum på Gotland. Årsmötet äger rum 27 juni i Sonjas Park, Havdhem, Gotland till exempel. Sällskapet drivs av engagerade eldsjälar och så är det säkert med många litterära sällskap. Jag skulle gärna vilja vara med i fler - men man kan ju ändå få del i vad de gör, tack och lov. På söndag till exempel, då delar Gunnar Ekelöf-sällskapet ut årets pris till poeten Gunnar D. Hansson. Det tänker jag lyssna på.
Jag var länge med i Moa Martinson-sällskapet men kanske glömde jag betala? Jag vet inte men jag saknar informationen från dem. Karin Boye-sällskapet, finns det? Och Edith Södergran-sällskapet? Jag får botanisera lite i sällskapsfloran!
Men jag undrar över vilka sällskap ni är med i? Finns det något ovanligt trevligt jag missat?