Lite Norén under ytan även i den mest vardagliga diskussion

Den italienska vanan med "aperitivo" börjar komma till Sverige. Så trevligt. Kocken dukar upp små godsaker efter tillgång och humör på bardisken, man tar sig ett glas vin och botaniserar bland de goda tilltuggen. Nu har den trevliga pizzerian Primo på Söder börjat med det på fredag eftermiddag. Så idag hängde vi där, E1, E2 och jag.

De har hört mig klaga på att jag som hemskrivare aldrig blir meddragen på AW (After Work) så idag drog de med mig. Och mycket riktigt, gott vin och en massa korv, parmesanbitar och goda små snittar stod uppdukade. Vi pratade och skrattade och analyserade samtidigt vår senaste familjemiddag.

Det är nästan som att analysera en Norénpjäs - fast min familj är betydligt mer oneurotisk. Ändå är det ett samtal på ytan och sedan finns det intressanta underströmmar i den mest vardagliga och glada diskussion man kan ha.
Olika nivåer av ångest som kanske också finns, glimtar av gamla oförrätter.
Och väldigt mycket kärlek och omsorg.
Som i en pjäs, som livet är.