Igår såg jag Gustav Fridolin utfrågas i Agenda av Anna Hedenmo. Jag mådde dåligt av det. Precis som jag alltid gör när jag ser journalister som tror att den bästa metoden att göra intervjuer är att som en ilsken terrier kasta sig över intervjuobjektet, skälla, hetsa, avbryta. Jag såg fascinerad igår vidare och tycker det är obegripligt att tro att det ska vara sättet att få information. Fridolin är slipad nog /eller så är han bara lugn/ och fortsatte lugnt att argumentera.
Vad som är så jobbigt är också att den typen av journalistik på något sätt förutsätter att allt är ruffel och båg och att deras uppgift är att gräva fram de dolda köttiga ben som intervjuobjektet försöker dölja.
Men dagens medietränade politiker har lärt sig det och det behövs en helt ny taktik med väl underbyggda frågor. Anna Hedenmo har kunskaperna, hon är skärpt och påläst. Men varför då så aggressiv? Är det någon mer än jag som mår dåligt av det?
Och det borde vara förbjudet att hela tiden avbryta!
Avskyr det.
11 kommentarer:
Jag håller helt med dig! Hon var betydligt vänkrets i tonen mot Ebba Bush, vilket också stör mig. Varför? För att hon är kvinna, för att hon är ny partiledare, eller för att hon befinner sig på rätt sida om mitten på höger-vänster-skalan?
Det bekymrar mig att jag ens ska behöva ställa mig sådana frågor när det gäller en journalist på Svt.
Håller helt med dig. Det är som det alltid ligger en hund begraven… I stället för att lyssna och komma med relevanta frågor hetsar man på…Hedenmo är ju annars en duktig intervjuare i Min sanning t.ex Att försöka tränga bakom till en eventuell dold agenda gör man inte med aggresivitet utan med kunskap och lugn.
Precis - instämmer i dina ord. Jag förstår inte hetsen som finns. Eller behovet som jag upplever av att det på något vis ska skapas en vinnare eller förlorare i intervjuerna. Att journalisterna på något vis måste "vinna". Vad är vitsen med det?
Dags för journalistik 2.0 precis som det är dags för politik 2.0?
Hej Moivoila! Det bekymrar mig också att jag ska behöva ställa mig sådana frågor. Precis som du undrade jag över varför hon var vänligare mot Ebba B!
Visst är det så Margareta, lugnet vinner över jakten! Anna H har ju visat att hon kan vara annorlunda, varför kör Agenda då med den dör flåsjournalistiken? Glad att du håller med. Jag orkar bara inte med den typen av journalistik.
Hej Therese! Precis så! Varför ska det alltid vara vinnare och förlorare, omröstningar och utröstningar. Längtar efter vänliga samtal!
Visst är det trist. Något säger mig att om journalisterna inte var så "taggiga" i sina intervjuer kanske vi generellt kunde få mer sakliga svar och inte en massa intervjuoffer som alltid måste gå i försvarsställning. Nu är det en helt generell tanke, jag såg inte intervjun i fråga, men jag tycker ofta det händer när det handlar om utfrågade politiker, oavsett partitillhörighet.
Jag reagerar precis som ni andra på sådan journalistik. Ofta slutar jag lyssna, eftersom jag bara blir irriterad.
Marina, tror som du att taggigheten skapar avstånd och ovilja att svara. Energin går åt till att undvika i stället för att mötas!
Pernilla, jag gör för det mesta som du: Stänger av!
Det är så otrevligt och det ger acceptans at en dålig och otrevlig debatt ton i debatter, hur ska man kunna föra ett politiskt samtal då?
Skicka en kommentar