Spännande blandning av hårdkokt thriller och feel-good i Jens Lapidus nya

Jag har ju berättat att det bland annat var Jens Lapidus välskrivna debutbok Snabba Cash som inspirerade oss att skriva Förfärande Ängel. Perspektivet i Snabba Cash var  dock så manligt, vilket inspirerade mig till att föreställa mig en kvinnlig hämnerska.

Men det kvinnliga perspektivet har utvecklats i Jens Lapidus så välskrivna och spännande böcker. Som nu i Top dogg, den tredje delen om advokaten Emelie och gangstern Teddy, som kommer i kontakt med ett vidrigt nätverk av framgångsrika män som utnyttjar unga flickor.

Jag har lyssnat nästan oavbrutet min vakna tid de senaste dagarna på Topp Dogg, kan liksom inte sluta, vill veta hur det går. Lapidus skriver så kunnigt, så rappt. Så spännande
Det märkliga med denna roman är att det är som en blandning av mina favoritgenrer hårdkokt thriller och feel-good, spänning och relationer. Läs eller lyssna så får ni se/höra!

Vill så mycket, orkar så lite

På ön. Det är så vackert. Syrenerna blommar och doftar. Gräset är grönt och frodigt och alldeles för långt. Jag känner en viss panik och en gnutta sorg över att det är tungt att sköta en hel tomt. Min axel som är opererad gör att jag inte längre kan dra igång gräsklipparen. Vanmakten över det. Jag ville så kunna snickra, klippa, röja. Men man får väl acceptera villkoren. Kroppens svaghet. Hur man vill så mycket men orkar så lite.

Elise, vår variant av wonderwoman

Elise är min variant av wonderwoman.
Romanerna Förfärande Ängel och Förföljd Ängel skrev jag och Johan Eneroth för länge sedan.
Stockholm Noir och en vass kvinnlig hämnerska.

Vi gjorde det i protest mot att kvinnor alltid var offer, kanske mödrar och systrar, men aldrig den drivande hjälten i så många böcker. Snabba cash till exempel, som vi båda läste (och verkligen gillade),  en loj mysig nyårsafton och sedan bestämde oss för att nu skriver vi två tillsammans en bok där en kvinna är en hämnerska som driver sin attack mot män som slipper undan i vårt samhälle men som bör straffas.
Jag älskar den boken, men den blev aldrig någon försäljningssuccé. "Det finns ju Lisbeth Salander", fick vi höra. Budskapet var klart: det får bara finnas en kvinnlig superhjältinna i taget. Sedan 2010 har mycket hänt dock.
Det roliga är att Elise fått nytt liv nu. Man kan lyssna på Förfärande Ängel och fortsättningen  Förföljd ängel som ljudböcker och jag lovar att det är spännande lyssning.

Camilla Läckberg, jag och postmanusdepressionen

Jag vänjer mig aldrig. Så är det. Jo, det är sant att jag gett ut cirka 37 böcker. Jag borde ju veta hur det känns när jag just lämnat ett manus, att jag drabbas av en postmanusdepression.
Men inser jag det?
Nej ingalunda.
I stället vankar jag omkring och undrar varför jag är så låg, så stressad. varför jag inte orkar arbeta. Varför jag känner mig så ledsen och splittrad.
Eftersom jag inte skriver det jag ska terroriserar jag i stället min familj med en massa funderingar i hysteriska mejl kring avloppet på vår ö. Jag är nog utmattande jobbig. För mig själv också.

Jag har massor jag borde göra som jag försummat medan jag skrivit, men jag prokrastinerar
Jag skyller på att mitt arbets/köksbord är fyllt med glas. Vilken usel ursäkt. (Glasen står där för att jag köpt ett nytt mindre skåp för glas mm. Jag läste att Camilla Läckberg brukar köpa en designhandväska när hon lämnat ett manus, jag nöjde mig med ett litet begagnat skåp, men det är nog samma fenomen).