Nu ger jag mig ut på tigerstigar, trotsar allergin

Jag trodde min mac med alla manus i höll på att krascha. Panikläge med snar lämning.
Dessutom fungerade inte mina skrivare.
Macarnas Maestro Lukas kom som en räddande ängel, han hörde paniken som rådde och kom, lade lugnt sina händer på min mac, konstaterade att allt var bra, det var bara någon liten inställning, han fixade enkelt skrivarna, konstaterade att den externa hårddisken var DÖD, installerade en ny.
Lukas räddade oss många gånger på Fönstret. Han är suverän.

Sen skrev jag, fixade en ny mobil, gosade med Elsa, lagade mat, pratade med Elin. En bra dag.

Men varför är jag då så oändligt trött? Jag vet ju, det är allergin som slår till som sjutton i år. Jag är laddad med alla möjliga allergimediciner, det hjälper inte. Jo, det hjälper en del mot allergin men inte mot den monumentala trötthet jag känner nu.

Tror jag går och lägger mig med Den som går på tigerstigar, efterlängtad roman av Helena Thorfinn. Jag tyckte mycket om hennes första,  Innan floden tar oss.

Allergisk mot - vitt? Mjölk, vin, snö

Allergisk mot - vitt? Är jag det`
Konstiga saker händer. Först blev jag allergisk mot min favoritdryck, mjölk.
Kan inte dricka mjölk, ens i te eller kaffe, inte äta youghurt eller fil. Tål det inte helt enkelt. Fattade det riktigt tydligt när jag var i Monrovia.
Bestämde mig för att avstå från den inte så goda mjölken där. Inga mjölkproduter. På tre dagar var min, under en tid jobbigt krånglande, mage helt bra! Så skönt. Så nu dricker och lever jag mjölkfritt.

Jag har några gånger blivit väldigt röd i ansiktet när jag druckit goda vita viner. Men inte tänkt så mycket på det. Igår drack jag ett glas gott dyrt Sancerrevin i vinbaren på NK, vitt. Efter någon halvtimme blev jag jätteröd i ansiktet. När jag kom hem en stund senare trodde jag att jag drabbats av akut influensa. Tjock i halsen, rinnande ögon, knallskära kinder.
Jag såg inte klok ut.
Du är allergisk, sa en kompis.
Jag tog astmamedicin, allergipiller mm och rodnaden vek hädan. Så inget vitt vin mer, vågar inte chansa.
Rött vin brukade ge mig migrän så jag är lite rädd för det.

Dessutom - men det är mer psykologiskt är jag sååå allergisk mot snö!

Hösnuvan som jag länge trodde var en vårförkylning

När jag växte upp var ingen allergisk. Eller snarare: man visste inte vad allergi var. Den ende jag minns var Sven som måste vara hemma ibland på våren för han fick svår hösnuva. Honom tyckte vi synd om. Annars var medvetenheten om allergier lika med noll. Bara så långt tillbaka som när mina barn var små var allergier inget vi talade särskilt om. Någon unge på ett kalas kunde säga att de inte tålde nötter, men de flesta  åt allt. Denna medvetenhet som nu ökat om födoämnesallergier som leder till att varje dagis har listor på vem som får äta vad, hur man inför barnkalas har en rad olika förhålllningsregler om vem som får och inte får äta, vem som måste ha specialkost. Det är märkligt.
Säger jag och petar i mig Aerius för jag insåg att min vårförkylning är allergi mot pollen. En allergi som dessutom gör mig så trött så trött på dagarna. Som rubbar min sömnrytm och gör mig till en seg kola. Har jag alltid varit allergisk? undrar jag.