Titta på bilderna härintill. De togs i en paus under filmatiseringen av Edith Unnerstads härliga bok
Kastrullresan. Det råkar vara en av Maria Herngrens och mina favoritböcker från barndomen och av en lycklig slump fick vi erbjudande om att vara med som statister i filmen. Vi blev ordentligt sminkade och håret sattes upp så att vi såg ut som porträtt av våra egna gamla släktingar på femtiotalet ungefär. Det var roliga dagar då vi var med om en härlig inspelning.
När vi sedan några år senare var på Korsika en vecka för att komma igång med något nytt skrivande, fick vi idén att skriva en nutida version av Kastrullresan. Hur skulle en sådan resa vara idag? frågade vi oss.
Vi fick en idé om två livfulla kvinnor i Gävle. Bella och Sivan, har tre barn var med sex olika musiker. De ärver en husvagn och en Volvo Amazon. Sedan drar de ut på en resa för att hälsa på alla barnens pappor. Det blev
Papparesan. Det är den äldste sonen i Bellas familj som berättar. Umberto. Han vet inte mycket mer om sin pappa än att han var musiker och kom från Sardinien. Ska även Umberto få hälsa på sin pappa?
