När vi sedan några år senare var på Korsika en vecka för att komma igång med något nytt skrivande, fick vi idén att skriva en nutida version av Kastrullresan. Hur skulle en sådan resa vara idag? frågade vi oss.
Vi fick en idé om två livfulla kvinnor i Gävle. Bella och Sivan, har tre barn var med sex olika musiker. De ärver en husvagn och en Volvo Amazon. Sedan drar de ut på en resa för att hälsa på alla barnens pappor. Det blev Papparesan. Det är den äldste sonen i Bellas familj som berättar. Umberto. Han vet inte mycket mer om sin pappa än att han var musiker och kom från Sardinien. Ska även Umberto få hälsa på sin pappa?
6 kommentarer:
Ja, frissan minns jag särskilt! Tänk, de lade ner mer tid på den än jag nog gör under månader på mitt hår. Och så fick jag dubbla hårnät, något som min farmor alltid hade.
Mer statistroller vore kul! Eller hur Eva?
Åh Maria vad vi hade kul när vi staterade - jag minns särskilt en begravning!!! Men Kastrullresan var speciell och du är så otroligt stilig i din frisyr! Jag skulle gärna statera igen - det var så befriande då i all den andra stressen i livet att det var någon annan som hade kontroll och sa vad vi skulle göra!
Wow vad mycket böcker du skrivit Eva. Du är verkligen imponerande produktiv! Kastrullresan läste jag också som liten, dess rygg är sliten. Teveserien har vi spelat in och när vi vill uppleva (låtsas) vi är en stor familj sätter vi på den och ser flera avsnitt. Finns det en film också, det har jag missat i så fall. Förresten: Vad tidstrogna ni ser ut!
Hej Jane! Det är faktiskt i teveserien vi är med och staterar - och ja visst är vi härligt tidstypiska, när vi kom tillbaka till våra vanliga arbeten i de frisyrerna var det lustigt! Efter Papparesan fortsatte vi att segla i Pip-Larssons fotspår med Till havs med Black Bird som kom i våras förresten.
Eva och Maria, underbara bilder!!
Visst är de fina, vi hade så jättekul när vi smet iväg och staterade på den gamla Fönstrettiden!
Skicka en kommentar