Jag var ute tidigt i morse för att gratta ett födelsedagsbarn. Klockan var bara halvsju men det var milt i luften och snön började smälta på gatorna. Traditionen med choklad och vispgrädde plus presenter och hela familjen i sängen är bruten. Det kanske är på tiden. Men det kändes för sorgligt att födelsedagsbarnet skulle vakna ensam, så jag som bor nära knatade över och drack te.
Alla familjer har sina traditioner. Min har följt mig sedan jag var liten. Bricka med ljus, choklad med vispgrädde i speciell kopp, duken där det är broderat: "Gratulerar på födelsedagen". Sången utanför sovrumsdörren där man legat och väntat länge... Det viktiga är omtanken och närheten.
Bilden är lite fuskig, det tårtbaket ägde rum på sommaren, men ändå...en tårta att fira med...
Traditionerna skiftar. I mitt lilla gäng på gymnasiet lånade vi nyckel av föräldrarna och tog oss in klockan tolv på natten. Jag minns spänningen när man väntade på att de skulle dyka in, Christer, Olle, Uffe, Maggi... Traditionen var Ambrosiatårta med ljus som smakade ljummen stearin och det var inte choklad vi drack utan innehållet i små flaskor Maggi tagit ur föräldrarnas hemliga vindsförråd.. Presenterna skiftade. Undrar om Ulf har kvar trosorna han fick av oss där vi alla kärleksfullt broderat våra namn på hans artonårsdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar