Nu är det dags för urban living, livet i stan

Dags för livet i stan. Slut med sågande och skötsel av tomten. Det vanliga hemmet i stan väntar. Jag tycker om det också. Vaknade i morse med en härlig känsla av höst, med en slags ny energi.
Man ser allting man har med nya ögon efter en tids bortavaro.
Mina ögon föll på min vackra skål från Moma i NY.
Kände mig lite som skålen i mitt huvud. Lite vridna oregelbundna former, man vet inte riktigt var vindlingarna tar vägen.
Idag är skålen fylld av märkliga mörka frukter.
Visst är den fin, oavsett vad den liknar. Varje skål är unik och formad av konsthantverkare i USA för Moma.

Tingen åldras och jag med dem

... man kanske sjunker in på sin ö, sakerna åldras, jag med den. Just nu ser jag ett visst lugn och en viss åldrad patina på min ö. 
Och jag trivs.

Soffan ovan slängde någon för länge sedan i grovsoporna. Synd tyckte jag och tog den. Bordet är mitt gamla slitna mosaikbord. Stockarna är rester av en telestolpe som togs ner i fjol.
Lysemacchian togs en gång från Alnön.

Min egen ordning i tillvarons kaos

Ingen har någonsin beskyllt mig för att vara pedant. Ändå är jag det. Ibland. I vissa avseenden. Tyvärr varar det inte så länge. Sonen fick ett skrattanfall när jag sa att jag hade en inre pedant. Varför vet jag verkligen inte.
Jag älskar ju t ex att färgsortera min garderob så att allt hänger i färgordning. Jag älskar att sortera min bokhylla och ja: Böckerna står i bokstavsordning efter författare. Ambitionen är glasklart pedantisk. Sen har jag ju så många böcker att alla högar ännu inte hunnit in i bokhyllan, samma med kläderna som hänger på alla dörrar med hjälp av en sån där fiffig dörrhängare i väntan på att sorteras in i garderoben eller användas..
Nu märker jag i sommarhemmet att jag, som bott här mest och längst, har min egen ordning som inte är riktigt utredd för andra och inte så självklar för dem som för mig. Familjen försöker t ex peta in bordsunderläggen överallt:   I skafferiet. i någon låda, i en hög på en soffa, fast de bor i en alldeles speciell låda. Samma med bestick och köksprylar och ugnseldfasta formar. De bor faktist på sina alldeles egna ställen. Det kanske verkar outgrundligt, men så är det. De ugnseldfasta formarna bor bredvid spisen, ändå försökte någon pressa in dem bland salladsskålarna höromdagen.
Så kanske vi alla är som eventuellt betraktas som opedantiska - vi har vår egen lilla ordning, så klar för oss, så outgrundlig för andra betraktare.

Potatisskrubbaren Ingrid, finess från förr som lever än

Det här är sommarhemmets mest älskade köksmaskin, potatisskrubbaren Ingrid från Nils-Johan. Inköptes till sommarstugan på Alnön för länge sedan av mina föräldrar. Användes där hela sextiotalet och antagligen på femtiotalet också. Nu finns den i vårt sommarhem i Stockholms skärgård. Lika älskad och använd.
Det är Miltons tur nu. Generationer av barn har hjälpt till att skrubba potatis i den. Eller bara lekt med den.
En alldeles genial uppfinning. Är det någon som känner igen den och har en likadan? Eller har minnen av en egen Ingrid?

Röda Korsets nya Vintage-butik med kvarglömda kläder

Idag fyndade jag en sommarklänning på Röda Korsets nya Vintage på Hornsgatan i Stockholm där de säljer  prylar folk har glömt på krogen och inte frågat efter sedan. De samarbetar med Stureplansgruppen och Grand Hotell. Jag tänkte kolla efter en blå vinterkappa från Vietnam som en dotter glömde en sen natt på krogen - men det var inte säsong för vinterkläder. Däremot mycket fräscha och billiga sommarkläder.
Jag handlade på loppisar när barnen var små, ofta! Alltför ofta, tyckte något av barnen som längtade efter nytt. Nu handlar jag igen på loppisar. (men tvättar direkt jag kommer hem hur fräscht det än är). Underbart bra och billigt. En klänning från Esprit för en hundring, helt i nyskick - det är bra. Kanske är den på gränsen till för urringad, får nog sy dit en sidenbit... men det är okej!
Leve loppisarna, motsatsen till köp och släng.

Så grönt ute och så blått inne

Så grönt ute, alla nyanser av grönt, och allt blommar, syrener, kaprifol, rhododendron. Fåglarna ger morgonkonsert. Inne hos mig är allt så blått, blått blått, lite turkos... Mitt sommarhem

Loreen-lugg och blå möbler - jag är modern igen

Livet lär mig att man alltid blir modern någon gång då och då om man håller fast vid den stil man kommit att gilla. Jag till exempel har alltid haft lugg, alltid långt hår. Med ojämna mellanrum ropar damtidningarna ut att det är MODERNT. Som om jag bryr mig. Men nu tycker jag det är litet kul att jag har Loreenlugg :)

En annan sak: Jag älskar färgen blå. den gör mig lugn och lycklig. Nu fick jag meddelande från IKEA att blått är MODERNT. Det har tydligen inte varit det sedan 80-talet. Det här är bilder från nya kollektionen.

Mitt hem, det har alltså varit omodernt sedan 80-talet? Jag får leva med det. Men i kväll ska jag på förhandsvisning av Kollektion Blå på IKEA. "Kommer du hem utan att ha köpt något blir jag förvånad" säger fina svärdottern ML.
Jag rapporterar i morgon vad jag ser genom min långa lugg!

PS: Nu har jag varit på IKEAs visning av Den Blå Kollektionen... det var inte mycket att se!

Några tyger, mattor, skålar, en ful fåtölj, ett ganska gulligt skåp - men man  hittar ungefär likadana saker på en snabbrunda på stan till Indiska, någon second hand....  tyvärr.

Jag arbetar vid teakbordet igen i mitt turkosa kök

Ett tag älskade jag att ha ett arbetsrum. Men nu har jag bestämt att jag flyttar hem till köksbordet igen. Inget är som mitt köksbord i teak, mammas och pappas femtiotalsinköp i dansk design med så vackra stolar till. Där skrev pappa alla sina kolumner i Dagbladet i Sundsvall.
Det blir för dyrt med ett rum, dessutom är rummet lite egenartat, det ligger innanför ett annat rum och i det rummet finns de fönster som gör att jag ser ut. Men de som hyr det rummet har satt bokhyllor framför ett av mina fönster så jag stirrar in i bakstycket på en ful hylla i stället ... Borde bli billigare för mig att sitta i en skrubb, tyckte jag då, men jag fick betala som för ett normalt kontor och det är inte skrubben innanför köket värd.
Just nu älskar jag mitt teakbord igen i mitt eget turkosa kök, närheten till espressomaskinen, hemkänslan.

Oförsonlig kamp mellan en inre pedant och en yttre slarva

Min inre pedant har tagit semester, det måste jag erkänna.
Sedan kan jag också erkänna att det orsakade ett skrattanfall som ännu inte gått över hos sonen när jag meddelade familjen att jag egentligen är en pedant. Trodde faktiskt inte att det var så kul sagt, men det var tydligen oförglömligt.
Jag förstår skratten idag när jag dystert blickar in i min garderob. Nyss (ganska nyss) färgsorterade jag den. Otroligt snyggt med travar av blå, svarta mm tröjor. Allt låg där det skulle och jag blev lycklig över den perfekta sorteringen i garderoben.
Men vem har ställt till det som det är nu?
I den svarta högen är en rosa tröja inkilad. Mitt bland byxorna hänger en kofta som ska vara i ett annat skåp och en kjol. På skrivbordsstolen ligger en oidentifierad hög av den senaste veckans använda kläder.
Den inre pedanten lägger liksom av ibland, någon annan tar över. Någon som provar fem olika plagg på morgonen och slänger dem på sängen sen. Som glömmer att byxor ligger på en hylla och alla pyjamaser i en noga märkt låda i garderoben.
Vem kan det vara?
För ni också en ojämn kamp mellan en inre pedant och en yttre slarva?
Eller är det bara jag?

En mild och mjuk människa av massage

Just nu är jag på alla sätt en mild och mjuk människa. Vännen tog mig med på överrasknings-massage. Thaimassage. Och det var himmelskt! Jag har spända axlar efter allt sittande vid datorn och jag sträckte ryggen när jag lyfte Milton-plutten lite fel. På massagen gick de igenom hela kroppen, masserade med olja, tryckte med starka fingrar på spända muskler, stretchade armar och ben, knådade min rygg som är hård som stål. Vi låg på varsin madrass med stilla musik och doft av blommor omkring oss medan vi masserades. Nu är jag mjuk av massagen, len av oljan och alldeles varm i hjärtat av omtanken.

Vi drunknar i mössor halsdukar och vantar - så nu...

Alltså, ger upp gör jag inte! I hela mitt liv som förälder har jag kämpat med olika typer av system i framför allt hallen. Olika hyllor för var och en i familjen med plats för mössor, vantar, halsdukar. Jag har testat allt, korgar, hyllor, lådor... ingenting har fungerat. Denna iskalla vinter är hallen överfull av varma vinterprylar och allt ligger i en enda röra. Så - jag försöker igen! Nu står tre prydliga lådor i hallen, märkta med våra namn. Jag har sorterat ner allas respektive saker i rätt korg och upplever nu en stark déja vu-känsla - men denna gång kanske det fungerar? Nu är vi ju dessutom bara tre!

Alla blir besatta av att sy upp kläder i Hoi An

Alla blir lika besatta i Hoi An, även de som innan bedyrar att de aldrig shoppar eller köper kläder. Men det går inte att motstå de förföriska erbjudandena om att sy upp kläder, alla jag sett faller dit och tycker det är så kul. Man blir lite lättsinnig i värmen och jag har sytt upp flera festklänningar jag sedan aldrig använt. Den här gången tog jag med mig min favoritkappa som är för tunn att ha nu, men jag sydde upp den i varm ull i stället. Den blev fin och fick vara tungt handbagage på vägen hem men var bra att ha när vi landade i Stockholm. Sidenlinnen, klänningar, långbyxor - allt kan de skickliga skräddarna sy upp och de ändrar tills det sitter perfekt om man har turen att hitta till någon som är riktigt duktig. Som Thi till exempel som har ett otroligt öga för hur plaggen ska se ut efter att bara ha sett en bild.

Fina kort förgyller min vägg och min vardag

Evas kort gör mig så glad. Ett står på skrivbordet bredvid mitt sagoslott. De andra finns på väggen vid min tavla från Vietnam. Jag måste köpa en kamera, inser jag, mobilen räcker inte. Men ni kanske förstår ändå vad fint det är och tittar in på Evas blogg och hemsida?

Midnattsblå möbler med mobilkamera i mörker

Idag är en riktigt slö dag. Det kan vara så skönt. Vi vilar efter vårt mini-mingel igår där vi firade de nya möblerna i midnattsblå sammet. Så fina begagnade möbler, hittade så billigt på suveräna auktionssiten www.lauritz.com. Idag tänkte jag att det är bra med förmågan att glädjas. Man skulle ju kunna vända på saken och säga "Stackars mig som bara har råd att köpa begagnat". Men har man  växt upp i en tvåa i Sallyhill i Sundsvall i en förnöjsam familj är det inte den livsutgångspunkt man har. Jag är i stället så glad över vilket fynd jag gjorde. Nu tog jag bara bilderna som några vänner bett om med min mobil - men det ser ändå ganska mysigt ut eller hur? Den bäste partyprinsen var för övrigt Milton 10 månader som älskade att vandra från famn till famn. Han har en klar festtalang den lille mannen!

Nu ska jag förverkliga en gammal barndomsdröm om lyx

I helgen ska jag lyxa mig! När jag växte upp i Sundsvall var Hotell Knaust det finaste som fanns. Ingen i min familj skulle ens drömma om att bo där en natt eller ens äta i Spegelsalen. När jag började på gymnasiet visste jag att studentmiddagen skulle firas där - men det år jag gick i första ring var det sista som studenterna fick springa upp och ner i den vackra trappan och festa i långa klänningar...
Sedan har Knaust varit kontor, saluhall, bostäder ända tills Bicky Chakraborty, (som är en gammal studentkompis till mig), på Elite hotell som samlar på fina stadshotell bestämde sig för att rusta upp det och återställa hotellet i dess forna glans. Med trappa och allt!

När brorsan P. nu har release för sin bok En mördare i farfars hus i just Sundsvall på lördag så åker vi dit, Ellen och jag och firar honom. Det var då vi bestämde oss för att nu... nu ska vi bo på Knaust! Återkommer till helgen med rapport!

Jag älskar hotellfrukostar - och jag bor i världens vackraste huvudstad

I morse vaknade vi sju och fick för oss att promenera till Skeppsholmen. Solen gick upp, himlen var blåaste blå, en helt underbar morgon var det där vi gick Katarinavägen och såg ut över vattnet, strosade förbi Gamla stan och gick bron över till Skeppsholmen. Sedan gick vi längs vattnet - vi bor i världens vackraste huvudstad.
Hotel Skeppsholmen - har nu upptäckt det? Det ligger så fint på Skeppsholmen som en liten undangömd pärla och där kan man äta frukost. Jag älskar överdådiga hotellfrukostar. Allt var gott. Kaffet serverades i fina Gustavsbergskoppar med gamla femtiotalsmönster, Stig Lindberg med mera. Och äggröran  som var perfekt låg i en Le Creusetgryta. Servetterna var stora kökshanddukar i linne och världens trevligaste frukostvärdinna såg till att vi hade det bra! Vilken lyx!

Äntligen har jag hittat en blå läsfåtölj i sammet

Äntligen har jag hittat en  blå läsfåtölj. Som jag letat. Och vad dyra alla nya fåtöljer är. I stället hittade jag en på nätet, Jag har just genomfört och vunnit en rafflande budgivning. Åh den är så fin! Nu måste jag bara få hem den också - och hoppsan: Jag fick en soffa i blå sammet också på köpet.

En svag lättfrestad människa på härlig klädrea - det är jag det

Man är verkligen en svag lättfrestad människa. Och det slår aldrig fel, just när jag är som pankast så hittar jag på outgrundliga vägar sätt att göra av med pengar jag inte har. Så i morse klockan sju var Ellen, Elin och jag på rea på biografen Astoria där Fifth Avenue Shoe Repair hade utförsäljning av massor med fina kläder, de är vanligtvis så dyra att jag inte har råd...  men jag köpte en kappa där på rea en gång som jag älskar.
Nu åkte vi dit i alla fall, en rea som drev upp oss klockan sex och fick oss att göra av med pengar som skulle gå till annat. Men jag tänker inte ångra mig utan vara glad åt min kofta oversized, några små onödiga svarta tröjor... och så. Allt billigt men dyrt för en pank en - men fint.

Idag är jag en lycklig baglady, Gianna och Benito har anlänt från Chennai

Idag har Gianna och Benito kommit till mig från Indien. Jag är så glad. Gianna hittade jag första gången i Calcutta för fyra år sedan och jag har använt den väskan varje dag runt om i världen. Lite sliten är den nu - om än helt okej - men jag ville ha en till, jag vill inte ha någon annan väska, den har den perfekta avvägningen av fack för mig.  Giannas lillebror heter Benito, en ungefär likadan men mindre väska för de dagar man inte släpar på så mycket (som jag dock vanligtvis gör, jag är en riktig bag lady!)
Problemet var att väskorna bara finns att köpa i Indien. Väskmärket Hidesign lärde den svenskindiske författaren Zac O´Yeah mig att älska och det är verkligen bra, men säljs inte mycket utanför  Indien. Tack vare vännen Sandhya kom idag ett fint paket från Indien, inslaget/insytt i vitt bomullstyg med mina nya väskor. Jag bara älskar att kunna fortsätta använda något som är vackert, bra och funktionellt. Jag älskar att saker jag behöver finns, år efter år!

Jag har skrattat mycket denna helg

Vilken härlig helg jag haft. Prat- och jobbhelg med vännen K i Horndal, det är vackert där! Vi har varvat utearbete med inneskrivande.
K har gjort sin fantastiska indiska specialcurry, vi har druckit iskall vit chablis på kvällarna.
På dagarna har vi ställt undan trädgårdsmöbler inför vintern, det är vemodigt. Vi vände med gemensamma krafter den tunga träekan och drog upp motorbåten och drog över skyddande presenningar. Vattentunnan skulle tömmas, duschröret utanför bastun skruvas isär och tas in.
Vi drog runt på tomten i sällsam mundering av gamla slitna kläder, stövlar och uttjänta tröjor och stortrivdes. Just att varva utearbete med sittandet framför datorn, det känns så bra.
Igår gick vi en lång skogspromenad på kvällen, jag lagrade tydligen in intrycken och bearbetade under natten för på morgonen var det så lätt att skriva ett kapitel om en kvinna som springer i en skog. Hon gråter. Jag har skrattat mycket denna helg.