Jag vaknar klockan två och tänker snabbt: "Oj det är straffet för att jag la mig tidigt." En sådan dum tanke.
Varför ens tänka i termer av straff? I många år hade jag migrän. Varje gång jag fick det så tänkte jag: "Ja, titta nu, migränen är straffet för att jag festade igår, för att jag drack vin.... " eller vad det nu kunde vara ett straff för. Ända tills en dag jag hörde mig själv säga så och började fundera på vem som straffade mig och varför? När insikten kom att tanken på straff var något som fanns i mig, grumliga värderingar om hur man borde leva och vad man SKA göra - då blev det så mycket lättare att bekämpa denna hemska huvudvärk. Den insikten plus några års träning i taichi har gjort att jag praktiskt taget aldrig har migrän nuförtiden. Och så hör jag mig själv tänka att denna nya sömnbrist - den är straffet för... jag ska sluta straffa mig själv! Nu ska jag i stället belöna mig med mintte med honung, läsa ett kapitel i någon bra bok och somna om - helt ostraffad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar