Jag önskar att litteratur för barn och ungdom kunde behandlas mer utförligt och med större respekt i media.
Varje måndag morgon öppnar jag ivrigt den ena av mina två morgontidningar, Svenska dagbladet. Det är den dagen de behandlar litteratur för barn och ungdom. En sida, ibland två. Det är inte mycket de hinner med. Ambitiösa skribenter - men minimalt utrymme. Det är få barn- och ungdomsböcker som ens blir recenserade, ofta klumpas en bunt böcker ihop, årets ungdomsböcker ungefär, gärna som köptips inför julen. På tisdagar är det barnsidor i Dagens nyheter där man skriver om kultur för barn och unga. Det blir inte mycket. Man känner sig snopen. Det här är litteratur som når otroligt många barn och ungdomar runt om i vårt land, viktig litteratur, ofta ambitiös och välskriven. Men den får inte utrymme i tidningarna. Jag vet hur de som ansvarar för sidorna får kämpa för sina spalter.
Jag vill inte sätta olika konstformer mot varandra. Men jag blir ofta förvånad över hur otroligt stort utrymme teaterrecensioner ges i tidningarna, föreställningar i Stockholm i synnerhet recenseras, analyseras, ges förhandsreportage. Jag tycker att obalansen är märklig.
För övrigt är det likadant på teaterområdet . Föreställningar för små människor=litet utrymme.
Det borde vara tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar