Vilken nostalgikick jag upplever just nu. Jag mindes av någon anledning protestsångaren Phil Ochs som jag älskade så att lyssna till way back, han var en av sextiotalets mest populära amerikanska uttalat politiska sångare och jag köpte alla de skivor jag kunde få tag i. Kunde alla texterna. Sedan försvann skivorna - de hamnade i ex-exmannens skivsamling och jag har inte lyssnat på honom sedan 70-talets början. En dag ville jag bara höra "I ain´t marching anymore", "Talking Vietnam" och "Cuban Crisis". Jag beställde en dubbel-cd på nätet, se omslagen här intill. Det har tagit månader att få den men i fredags anlände Phil Ochs på CD till mitt hem. Han själv gick ett dystert öde till mötes, han begick självmord i mitten av 70-talet, m
en hans sånger, de lever. Och jag lyssnar på hans klara lite monotona stämma med de likaså klara politiska budskapen. Det är så bra! Jag länkar till ett ställe där man kan lyssna och få veta mer i rubriken. Jag tipsar också om
Enn Kokks blogg. Där får man veta mycket om Phil Ochs!
Vilken nostalgikick jag upplever just nu. Jag mindes av någon anledning protestsångaren Phil Ochs som jag älskade så att lyssna till way back, han var en av sextiotalets mest populära amerikanska uttalat politiska sångare och jag köpte alla de skivor jag kunde få tag i. Kunde alla texterna. Sedan försvann skivorna - de hamnade i ex-exmannens skivsamling och jag har inte lyssnat på honom sedan 70-talets början. En dag ville jag bara höra "I ain´t marching anymore", "Talking Vietnam" och "Cuban Crisis". Jag beställde en dubbel-cd på nätet, se omslagen här intill. Det har tagit månader att få den men i fredags anlände Phil Ochs på CD till mitt hem. Han själv gick ett dystert öde till mötes, han begick självmord i mitten av 70-talet, m
en hans sånger, de lever. Och jag lyssnar på hans klara lite monotona stämma med de likaså klara politiska budskapen. Det är så bra! Jag länkar till ett ställe där man kan lyssna och få veta mer i rubriken. Jag tipsar också om Enn Kokks blogg. Där får man veta mycket om Phil Ochs!
8 kommentarer:
hej och hå
kul!
haha, mamma. bästa svaret på kommentaren innan! kul verkar det va med skivan ja:)
Du får lyssna på den hos mig, men du har ju inte som jag nostalgifaktorn som är hög - han är i alla fall jättebra, härligt ironiska ideologiska texter
Phil Ochs... jag träffade honom när han var i Sverige och sjöng hos studenterna i Uppsala. Skrev ett uppslag i Vi (du var nog i Paris då...). Efter Vietnamkriget betraktade han sig inte längre som en levande amerikansk medborgare. Han hade rest sin gravsten på skivomslaget! Kul att du fått tag i hans skiva.
Ulla L.
Men Ulla vad underbart! Du är den enda jag känner som träffat honom. Har du artikeln kvar, måste få läsa den!
Kram
Eva,
Har bara ena sidan av mittuppslaget kvar :)... men någonstans bland alla mina papper ska jag nog hitta den andra halva. Men vet du jag tror att jag har en bild på Phil O. och mig tillsammans. Ska leta så fort jag får lite tid över. Han var en ytterst ödmjuk och blyg ung man. Gaget lämnade han oavkortat till Hanoi-insamlingen.
Kram tillbaka
Ulla L.
Ulla du måste leta upp den bilden - det är ju kult! Och HELA artikeln. Så kul att du kan berätta om honom. Nu är det ännu roligare att lyssna på skivorna!
Skicka en kommentar