Jag har bara kommit till början på boken och jag tycker den är så spännande, det kommer att ta lång tid för mig att smälta innehållet och fundera över de frågor om skrivande hon hela tiden brottas med.
Maria Sveland avslutar sin recension i DN med den oerhört märkliga och intressant självupptagna meningen;: "Den Joyce Carol Oates som framträder i dagboken skulle med stor sannolikhet tycka att jag var en sällsynt burdus, gapig, vulgär och ointelligent människa". Jag har funderat över den meningen hela dan, vad den säger om den som skrev den. Varför i hela världen avslutade hon sin recension (med rubriken Duktigt tråkigt) med en sådan
Publicera inlägg
Det får mig att tänka på min vän som var gift med en författare till inkännande ömsinta dikter och umgicks mycket med andra författare. "Författare ska man inte umgås med", brukade hon sucka, "de pratar bara om sina skatteproblem."
Man recenserar JCO - och blir förbittrad över att det hon skriver i sin dagbok och den bild av sig själv hon ger där inte stämmer med den bild man skapat sig av en författare man beundrar - är inte det märkligt? Nu ska jag lägga mig och läsa, sakta, i JCO:s dagbok 1973-1982
1 kommentar:
Jag tror jag ska köpa boken till T som fyller år nästa vecka. Han är så förtjust i JCO. Tack för tipset!
Skicka en kommentar