Den här lilla klänningen är bara för er en banal liten barnklänning, lite sliten till och med. För mig som tioåring representerade den Drömmen om Frankrike. Om Paris. I Sallyhill, en arbetarstadsdel i Sundsvall där vi bodde, åkte ingen utomlands. Men så fick min pappa följa med på en av Reso ordnad tågresa till Paris, en tidig charterresa. Det var stort och märkvärdigt. Han kom hem och berättade om kaféerna , om pastis som han drack, om maten, om det vackra franska språket om om slottet la Brevière där han bott.I ett prasslande paket från Galeries Lafayette, Paris finaste varuhus sa han, hade han en examensklänning åt mig. En klänning från Paris! Min lycka var oerhörd, obeskrivbar. Jag har nog aldrig känt mig så fin och blivit så beundrad. En klänning från Paris. Märkunderligt fint skulle farmor ha sagt.
Där började min kärlek, min stora längtan till Frankrike. Åh vad pappa berättade om detta märkvärdiga land, han lade en grund av kärlek i mig som inte går bort. Detta språk, detta vackra land - dit skulle jag, bestämde jag i all tysthet. Det dröjde några år, jag slet som en galning med att pressa skjortärmar för att få pengar för att komma till mitt älskade Frankrike.
Klänningen har jag kvar. Kärleken till detta mitt andra land också. När jag kom dit var det som att komma hem.
8 kommentarer:
Aaah, les Galleries Lafayette, farmors raison de vivre! Det fanns nästan ingen sorg som ett besök till GL i Nice inte kunde lindra. Att få följa med henne dit som liten flicka och sedan bli bjuden på te och kakor, det var höjden av lycka!
Annika, det låter underbart!
Märkunderligt, vilket rikt ord! Du beskriver så bra hur något som händer i barndomen styr livet. För mig var det den gamla damen i berättelsen om Babar som lockade mig till Paris. Hennes förfining verkade ouppnåbar!
Men så fint med Babar och den gamla damen! Det är verkligen sant att så olika slags upplevelser präglar oss och styr in oss på olika vägar - som sagt: märkunderligt! :)
Ja, märkunderligt, sånt under underfundigt och fantasieggande ord! Vad härligt att din pappa kom hem och delade med sig av sin rika upplevelse. Snart far du iväg också Eva och jag ska tänka på dig där du sitter i planet!
Tack Anne! Tanken att jag ska resa drabbade mig just nu med full kraft och det känns som om jag är i en torktumlare. Kan inte sova, Måste försöka andas lugnt och slappna av!
åh mamma vad underbart, jag längtar ihjäl mig efter Paris också. Fast jag är så trött på parisarna!!!!!
Du får komma och hälsa på där också i vinter. Kanske skulle vi kunna bo ihop där ett tag? Puss älskar dig
ellen
Elle-belle lustigt att man kan tycka så mycket om ett land där man samtidigt blir irriterad på så mycket, det är ingen okomplicerad kärlek. Klart jag kommer till Paris ett tag! Älskar dig!
Skicka en kommentar