Min bror tycker det är underbart med snö, Annica längtar bara till Åre och skidåkning, alla jag möter i Östersund säger att det är underbart med snön, så vackert, så knarrande ljuvligt.
Men jag, jag bara sörjer. Kan någon förklara det. Det finns inget som gör mig så ledsen som snö. Jag ser de gnistrande vita träden och tänker på död. Någon har dödat det gröna och ersatt det med iskalla vackra grenar som bara ger köld. Det är halt under mina fötter, det är kallt. Isen tränger in i mig och det är ingen gång jag är så olycklig som när snön kommer. Hellre slask, hellre regnvåta svarta gator, det är mera liv. Snön kommer som en påminnelse om is, kyla, död. Jag kan inte förklara det. Jag förstår det inte men det är som en iskall hand kring mitt hjärta och jag lider. Jag avskyr alla vinteridrotter, jag vill inte åka skridskor inte skidor inte se på skidskytte. Jag blir förlamad av denna vita kyla. Och ändå är jag uppväxt i södra Norrland ändå har jag tillbringat min barndom med allt detta och åkt skidor skridskor därtill nödd och tvungen.
När jag får bestämma själv ska jag aldrig åka skidor, sa jag som liten. Jag minns mig själv som ett tunt fruset barn på vintern.
Jag längtar så efter solen. Nyss gick jag omkring i värmen. Nu sträcker kylan sina iskalla armar efter mig. Jag rymmer.
13 kommentarer:
Tänk, för ett antal år sedan, när vi bodde på gården på Rödön, då kände jag precis som du. Jag började fundera över var jag kunde tänka mig att bo, alltså söderut i landet. Jag avskydde vintern så jag var nästan sjuk, eller var det vissa år (deprimerad). Sen flyttade vi till lägenheten på Frösön och min vinterångest dämpades betydligt. Allt känns så mkt lättare nu när vi inte har snöröjning och vedeldning att tänka på. Jag behöver inte heller köra på hala vintervägar, jag kan gå eller ta bussen. Nu kan jag tycka att vintern är skön, även fast jag inte heller gillar vare sig skridsko- eller skidåkning. Har ni fått någon snö i Stockholm medan du varit borta?
Eva! Vad skönt att du förstår hur jag känner. Det var härligt att komma hem till snöfria gator.
Jag ÄLSKAR verkligen snö, jag har så många underbara minnen av snö, men inga av sport, sport var inget för min familj, min familj letade alltid efter djur eller vackra saker att se på och kunde gå hur långt som helst i vilket väder som helst. Som gammal stalltjej med kanske 6 hästar om dagen att träna i ur och skor har jag lärt mig vilka kläder som gäller när det är kallt ute. Det konstiga Eva är att jag i många år led av sommaren,jag tyckte det var så olidligt hett, min mamma hade alltid undvikit solen och satt helst i skuggan. en dag var det en kompis med huvudet på skaft som sa: Det kanske inte blir så olidligt hett om du tar av dig de svarta skinnbyxorna, skinnjackan och stövlarna och tar på dig en kjol. Och se, nu blev sommaren plötsligt uthärdlig. (Med reservation för att jag dragit ihop ett antal år här och överdrivit en smula, men kanske, kanske handlar det om rätt kläder?
Rätt kläder kan det vara. Men för mig som flyttat 100 mil norrut är det ett tillstånd. Kyla, snö och is får mig att förhålla mig annorlunda. Allt ska planeras. Det går inte att gå ut hämta tidningen utan att man klär sig ordentligt. Bilen kan man inte starta utan att motorvärmarsladden suttit i. Det är vackert, luften är härlig, men jag tröttnar mellan varven. Mycket på grund av de korta dagarna. December är lättare än januari. Det är ofta så många mörka, kalla dagar på nyåret. Då gäller det att satsa på värmeljus, vedeld, goda viner och härlig mat. Värmen och ljuset söderut har jag aldrig upplevt mitt i vintern.
Usch, jag håller verkligen med dig, Eva. Snö och vintersporter ger mig ångest.
/Kerstin
Fick jag önska skulle vi ha en kort vinter med snö och max -10 grader. Vintern skulle vara under jul och nyår, inte längre. Allt som har med slask att göra skulle inte få finnas, slask är det absolut värsta jag vet, fukten och kylan går igenom skosulor, märg och ben. Numera hostar jag mig igenom vinterhalvåret, vet inte varför. Men annars trivs jag som allra bästa när inga ytterkläder behövs. Värmen gör mig lugn och avslapnad.
Annika jag har precis samma syn på väder, sandalväder ska det vara, utom mellan jul och nyår då!
Och Kerstin: det värmer mig i kylan att jag inte är ensam om vinterångest!
Jane det är inte kläderna - men det var för gulligt med din sommarupplevelse i varma kläder. Det är själva kylan som tränger in i mig. Det kräver så mycket planering också, så som Eva så fint beskriver. Tänk att bara öppna dörren och gå ut på den varma asfalten i tunna skor och barärmad klänning... och det är ljust!
Eva, jag förstår det är något annat större än kläderna. Jag har varit gift med två män som hatar kyla, så jag vet, det är omöjligt att försöka få någon som otycker kyla att tycka om. Jag försöker tänka om det är nåt väder jag tycker så där illa om, men nej, sedan jag började använda sandaler på sommaren är den helt ok. Däremot gillar jag inte insekter som kan bitas eller så, hu. Getingar..då vill jag åka hem till asfalten och till mitt skrivblock inne i lägenheten.
Jane, när det gäller insekter så håller jag med, i synnerhet såna som sticks. Men jag jobbar hårt med att bota min spindelfobi och jag har kommit en bit på vägen! Allt är inte sol på sommaren heller :)
Om man ser vintern som HC Andersens Snödrottningen blir det ju just som du beskriver det?
Själv längtar jag till att någon gång få komma till Antarktis, fast jag är en så frusen person.
Snälla fina guldkorn, inte Antarktis med dina händer! Fingrarna kommer att vitna och falla av. Det finns ju så många andra länder.... :)
Jag lovar att inte segla dit, utan åka med nån större och varmare båt ... ;-)
Skicka en kommentar