söndag 20 december 2009
Utan dead-line gör jag ingenting
Utan dead-line gör jag tydligen ingenting. Jag måste ha en tid att passa, ett målsnöre att springa mot, en gammal hederlig dead-line för att få igång mig. Man kan tycka att jag haft allt tid i världen att städa, fixa, köpa klappar, pynta ... men det är nu, idag, jag sätter igång på allvar med en fruktansvärd frenesi. I morgon kommer yngsta dottern med pojkvän - och innan dess ska jag hinna - mycket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du har ju städat Eva! Ett helt förråd. Det är ju fantastiskt att fått gjort det innan jul.
Och du hinner ... det är nog juldeadlinen som varit lite väl långt bort, men ta bara det viktigaste så fixar det sig (jag säger detta lika mycket till mig själv också)
Har funderat på detta med att vi väntar till sista stunden innan vi sätter igång och jag tror att det beror på att tillfredsställelsen blir större när man tar allt på en gång än lite i taget, i god tid. Resultatet blir så mycket mer påtagligt! :)
Varför är det så? Det har jag frågat mig många gånger när jag upptäcker att tiden är ute. Dagen börjar med massor av tid och när jag kliver ur bilen på kvällen är jag alltid sen. Värst är det nu mitt i vintern.
Jag håller med det Annika skriver; att man drar på det in i det sista för att få ett tydligt resultat. Det är oftast så man får den där känslan av att det blir skinande rent.
Roligt att E kommer idag! Blir spännande att träffa hennes kille kan jag tänka?
På tal om det ni skriver! Nu måste jag rusha! Dom kommer ju ikväll, hur ska jag hinna!!!!? Ja Jenny - det blir kul och lite pirrigt att träffa hennes kille.
Skicka en kommentar