Anorexia och bulimi har aldrig varit mina problem i livet men jag känner några som drabbats och det är fruktansvärt. Aldrig har jag dock kommit så i närheten av att förstå hur hemskt och ångestskapande det är förrän jag läste
Decembergatans hungriga andar, den fina bok som
Ulrika Lidbo fick årets Slangbella för. (Slangbellan är Författarförbundets sektion Bus pris till bästa debut som barn- eller ungdomsboksförfattare). Det är en skakande skildring av en ung ficka som är ledsen och olycklig av flera olika orsaker och hon fokuserar sin olycka just på vikten med katastrofala resultat. Insiktsfullt, känsligt och så in i märgen levande beskriver Ulrika utförsbacken för huvudpersonen som till slut bara är ett skelett men antyder också en väg tillbaka. Det är välskrivet och upprörande och inte så lite ångestfyllt. Läs den och förstå mer, det gjorde i alla fall jag.
6 kommentarer:
De finns överallt, de magra vandrande skeletten som tycker att de är tjocka och fula. Det låter som en underbar bok, jag hoppas att de som verkligen behöver läsa den också gör det. Kramisar Kim
Ja det hoppas jag också. En bra bok som dessutom lärde mig något nytt!
Jag har upplevt denna sjukdom på nära håll och jag vet hur de lider. En viktig bok!
Viktig bok skriven med så lätt hand att man kan ta till sig tankar och innehåll om en så svår fråga.
Tack, Eva!
Det värmer verkligen.
Ulrika
Ulrika! Du är värd alla positiva recensioner och goda ord!
Skicka en kommentar